Debatt

Andreas Carlson (KD): Ingen föds till att bli kriminell – men i vissa områden är det nära

För att bryta utvecklingen måste vi inse att en hel del miljöer och familjer är destruktiva, skriver Andreas Carlson (KD).

Det är tio gånger vanligare med dödsskjutningar bland unga män i Sverige än i Tyskland. Utvecklingen med ett ökat antal skjutningar och sprängningar är mycket alarmerande. I takt med att de kriminella gängen gör landvinningar ökar också otryggheten i vårt land. Det är lätt att förstå. För Kristdemokraternas del handlar kampen mot gängkriminalitet och den växande grova organiserade brottsligheten om skarpa insatser här och nu tillsammans med långsiktigt förebyggande arbete som fungerar.

Den organiserade kriminaliteten i Sverige växer. Den medför ökad tillgång på narkotika och skjutvapenvåld i snart sagt hela Sverige. Kristdemokraterna har föreslagit en lång rad åtgärder för att sätta dit de kriminella. Vi var första parti att identifiera behovet av 10 000 fler poliser. Vi har föreslagit skärpta straff för en lång rad brott och avskaffandet av straffrabatterna, inte minst för de över 18 år. Detta är viktigt då vi vet att kriminella i dag utnyttjar barn och unga som exempelvis knarkkurirer, eftersom de låga straffen inbjuder till det.

Polis och olika organisationer vittnar om att det i vissa fall är så små barn som under tio år. KD har alltid fört fram att ingen föds till att bli kriminell, men i en del områden i Sverige i dag är det tyvärr bra nära. Att så små barn växer upp i denna kriminella miljön måste brytas med kraft. En polis jag träffade i norra Stockholm beskrev problemet som en ”generationsvulkan”. För varje fängslad förhärdad kriminell person, finns tio andra som snabbt kan ta hans plats. Den här utvecklingen är oerhört deprimerande, men det finns mycket som går att göra.

För att ett samhälle ska byggas på gemenskap och tillit krävs att människor känner sig trygga i vardagen. Brottslighet måste både bekämpas och förebyggas. Kristdemokraterna har föreslagit en mängd förebyggande åtgärder. I det utgör familjen en ovärderlig resurs. Familjens roll i att fostra och leda de unga kan inte nog betonas.

Föräldrarna har det yttersta ansvaret för att fostra barn och unga till ansvarstagande medborgare som efter egen förmåga bidrar till det gemensamma bästa. Ingen människa är perfekt och alla kan göra fel.

Men forskning från Brottsförebyggande rådet (Brå) visar att barn som växer upp med dåliga relationer till sina föräldrar löper större risk att hamna i kriminalitet. En stark anknytning till föräldrarna har däremot en förebyggande effekt och minskar risken för att barn och unga ska dras till brottsliga miljöer. Varje människa har ytterst ansvar för sina handlingar och kriminella handlingar kan inte reduceras till att handla om vare sig uppväxt eller social miljö. Men en stödjande familjepolitik är en av de allra viktigaste insatserna för att minimera risken för att brottslighet uppstår från början. Goda normer och värderingar kan överföras mellan generationer och därför behöver föräldraansvaret stärkas.

För att bryta utvecklingen måste vi dock inse att en hel del miljöer och familjer är destruktiva. Behovet av familje- och jourhem är därför stort. Att det finns människor som vill ställa upp är avgörande för att kunna ta barn ur en dålig miljö. Antingen för att de själva är på väg in på en brottslig bana eller för att de utsätts för risker hos sin egen familj. Den omtanke om medmänniskor som så många runt om i landet visar är direkt nödvändig för att barn ska kunna omhändertas i akuta situationer. Jag vet att det finns ett stort engagemang för detta, kanske framför allt bland kyrkligt aktiva. Den insatsen kan innebära hela skillnaden.

Samtidigt går det inte att ha en naiv inställning till alla familjehem. Inspektionen för vård och omsorg har pekat på att det ibland finns problem även i hemförhållanden hos familjehemmet, i vissa fall är de kriminellt belastade. Detta måste kontrolleras så att det offentligas omhändertagande inte ytterligare sviker barnen.

Där olika stödinsatser inte räcker till behöver socialtjänsten kliva in tidigare och sätta in rätt insatser. I dag famlar många socialarbetare och saknar, enligt dem själva, verkningsfulla metoder. Vi vill införa en nationell kris­socialjour som ska kunna sättas in i områden särskilt drabbade av kriminalitet. Varje år presenterar polismyndigheten en lista på utsatta områden. Vad de inte publicerar är områden där utveckling hann vända innan de blev utsatta. För att det ska lyckas krävs stora insatser från socialtjänsten, kanske mer än den aktuella kommunen klarar av. Därför vill vi att det ska finnas ett system med en nationell jour som kan göra riktade insatser.

Efter att polisens insatsstyrka fört bort de kriminella, behöver vi en social insatsstyrka som vägleder, läker och bygger upp människor och samhällen igen. För Kristdemokraternas del är båda dessa spår lika viktiga i kampen mot gängkriminaliteten.

Andreas Carlson (KD), gruppledare i riksdagen och rättspolitisk talesperson

Fler artiklar för dig