24 september 2020

En tidning på kristen grund



Debatt

Annette Westöö: Ge inte upp när den bibliska standarden för sex är svår

Vi ska stötta varandra i efterföljelse och inte sänka ribban även om den bibliska standarden upplevs svår att leva upp till, skriver Annette Westöö.

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter.

Cilla Eriksson frågar sig i en debattartikel (Kyrkan har gjort sex före äktenskapet till den största synden, 23/7) om vi inte borde vara mer tillåtande mot föräktenskapliga relationer. Hon betonar att allt inte är svartvitt och att nåd finns för detta lika väl som för andra synder. Det är en reflekterande text som inte slår fast absoluta teser, utan ska ses som en inbjudan till samtal. Här är ett bidrag.

Det är allvarligt att missakta äktenskapet genom att gifta och skilja sig lättvindigt. Säkert kan det vara en lika stor synd som sex före äktenskapet, det som Cilla menar att vi gjort till ”den största synden”. Det ligger viss sanning i att den synden getts en särställning, historiskt sett. Frågan är dock hur det ser i vår tid. Utan statistiskt underlag vågar jag säga att synen på sex har ändrats drastiskt i liberal riktning. Troligen betraktar en stor del av kristen­heten inte föräktenskapligt samliv som ett problem över huvud taget. Men visst finns det många kristna som fortfarande för en kamp med sin sexualitet i förhållande till vad Bibeln säger om den.

Cilla konstaterar att denna bibliska standard är svår, eller till och med omöjlig, att leva upp till, och verkar mena att vi kan lösa problemet genom att sänka ribban. Men en viktig aspekt som vi ofta förbiser är att stora delar av Nya testamentets undervisning riktar sig till människor i en kultur som inte alls var så olik vår egen. De som först tog emot den var inte någon slags puritaner i långa kjolar utan människor som i en hednisk, genomsexualiserad omgivning brottades med frestelser, grupptryck och förvirring – precis som vi. Och rakt in i den tiden sätter Bibeln en hög standard och kallar de kristna att leva i renhet. Jag tror att den kallelsen står kvar i dag.

Om vi faller kan vi få förlåtelse.­ Vi kan missa målet gång på gång och ändå mötas av Jesu öppna famn. Att däremot göra fel medvetet och lugna sig själv med tanken att det finns nåd för det, ”att synda på nåden”, är direkt destruktivt för vårt andliga liv. Märk väl: Det är också skadligt att göra sådant vars riktighet man är osäker på. Då trubbas samvetet av. I fallet med samboende kan man också fråga sig om det är inte är ett djupt själviskt beteende att försätta sig i en situation där man ”riskerar” graviditet om man inte är beredd att leva ihop med den andra föräldern och ta emot barnet.

Läs också Micke Gunnardo: Nej, flytta inte ihop utan stå upp för Bibelns budskap om sex

Vad ska vi då göra i stället för att sänka ribban? Jag kan inte ge ett enkelt svar på den frågan, men här är några tankar:

Genomskåda må bra-kulturen. Vår omvärld präglas av själviskhet och kortsiktiga perspektiv. Tyvärr har detta tänkande smugit sig in i kyrkan. När fokus hamnar på att ha det gott i den här tiden, kan man alltmer fyllas av ett krav­tänkande gentemot Gud. Självklart vill Gud ge goda gåvor i vårt liv här på jorden, men vi får inte glömma att det allt annat överordnade är vårt eviga väl. Det innebär försakelse och kamp i den här tillvaron, och det omfattar även vår sexualitet.

Uppvärdera celibatet. Den som lever avhållsamt ses som en extremt udda figur i kulturens ögon. Ett celibatärt liv betraktas som ett misslyckat liv. Frågan är om inte den idén fått fäste också bland kristna. Vi glömmer bort alla de män och kvinnor som i kyrkans historia föregått med gott exempel, och vi missar att vårt största föredöme här är Jesus själv.

Prata om elefanten i rummet: pornografin. Det är naivt att tro att porren inte är ett stort problem också bland kristna. Denna demoniska kraft ger förvridna sexuella förväntningar, förstör relationer och objektifierar medmänniskan. Den kristne som avtrubbats av pornografins perversiteter är naturligtvis helt utan motståndskraft mot jämförelsevis små frestelser i det normala samspelet mellan man och kvinna. Här bör församlingen sätta in alla resurser som finns för att hjälpa dem som fastnat i porrens nät.

Tänka på vad du tar in. Det kan innebära att välja bort vissa böcker, att ibland stänga av teven eller titta bort en stund, och att inte i timmar lyssna på musik med sexuellt laddade texter. Jag förordar inte censur, men kanske vi ibland ska fundera på vad vi fyller våra sinnen med? Vi har gått från kulturfientlighet och livs­förnekelse rakt ner i ett annat dike där vi ställt dörrarna på vid gavel för världsligt inflytande, direkt in i våra hem och hjärtan. Vi ska aktivt ta in det goda i stället – det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta.

Dela livet med varandra. Hyckleri fördärvar vår relation till Gud och till medkristna. Vi kan inte dela all vår brottningskamp med alla, men förutom en själavårdare kan några goda vänner eller en hemgrupp vara till stor hjälp när vi kämpar med synd. Vi behöver be för och uppmuntra varandra, men även tillrättavisa om vi manas till det av Gud. Sann gemenskap kan inte bestå utan uppriktighet.

Undervisa konkret och verklighetsförankrat. Mitt intryck är att mycket av den undervisning som vi får i kyrkorna är onödigt abstrakt. Synden talar man inte om alls, eller bara i mycket generella termer. Det vore önskvärt att höra förkunnare ta upp specifika problemområden och ge handfasta råd hur man tacklar olika typer av synder.

Sist, men definitivt inte minst:

Låt oss dra nära Jesus. Han är vår vän, vår herde och vår beskyddare. Han har varit som vi i allt, känt vår sorg, vår längtan och våra frestelser. Bibeln säger att vi frimodigt får träda fram till nådens tron i den stund vi behöver hjälp.

Min övertygelse är att vi ska stötta varandra i ett liv i efterföljelse. Vi behöver identifiera de destruktiva inslagen och tillsammans bjuda motstånd. I stället för att sänka ribban bör vi hjälpa varandra att hoppa högre.

Annette Westöö, fil mag, lärare

Läs också Anton Johnsson: Avhållsamhet är bra träning i att inte ge efter för sitt habegär

Fler artiklar