Ante Filip Tepic: Än i dag kämpar vi mot samma arbetstvång som på 1800-talet

Trots att vi är mer effektiva arbetar vi allt mer för ökat välstånd som ger oss psykisk ohälsa, skriver Ante Filip Tepic.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

År 1884 samlades amerikanska arbetare och kom överens om att kräva åtta timmars arbetsdag. Två år senare – i samband med demonstrationer och strejker kopplade till överenskommelsen – fick en del av dem möta döden som en följd av detta krav; vissa mördades, andra hängdes. Har vi i dag, nästan 140 år senare, befriat oss från arbetets ok, eller arbetssamhället fortfarande ett hinder på vägen mot det fria och kontemplativa livet?

Det som i början av 1900-talet krävde tio arbetare, kan i dag åstadkommas av en enda person. Sedan 1970-talet har vi i Sverige mer än fördubblat vår effektivitet, utan att bevittna en reducering av arbetstiden.

Hur kommer det sig att vi måste arbeta lika mycket som tidigare, om inte mer, trots att vi ständigt blir allt effektivare?

Sedan den 1 januari i år gäller riksdagens beslut att pensionsåldern höjs från 67 till 68 år. Avsikten är att höja pensionsåldern ytterligare ett år den 1 januari 2023. Det är uppenbart att vi än i dag kämpar mot ett arbetstvång, precis som de amerikanska arbetarna i slutet av 1800-talet.

En som forskat om varför vi fortfarande jobbar lika mycket trots att vi blir effektivare, är sociologen vid Lunds universitet Roland Paulsen. Han drivs i sin forskning av att finna svaret på frågan varför vi inte utnyttjar den befrielsepotential all vår tekniska utveckling innehar. I sin uppdaterade studie om arbetssamhället från 2017, kommer Paulsen fram till att falska behov upprätthåller konsumtionsnivån bland befolkningen.

I takt med att de flesta av oss kan täcka livsnödvändiga behov med vår arbetsinsats, skapas ständigt nya behov som gör att konsumtionen lever vidare – i en annan form – när icke nödvändiga och påhittade behov tillfredsställs. Vår tids konsumism är själva motorn i arbetssamhället. Det materiella välståndet vi skapat gynnar oss dock inte; Paulsens forskning visar att de länder som karakteriseras av materiellt välstånd, samtidigt tampas med psykisk ohälsa i högre grad.

Tyske filosofen Herbert Marcuse skrev redan 1964 om den endimensionella människan i väst, som omedvetet drunknar i sin konsumism och miljöförstöring. Ett okritiskt förhållningssätt via ett endimensionellt tänkande, gör konformisten i väst inkapabel att jämföra det som är med det som skulle kunna vara. Frågan jag vill belysa, är om vi är i stånd att föreställa oss något annat än arbetssamhället?

För att nå denna insikt måste vi inse att livet kan vara mycket mer än skruvar och plast, maskiner och byggnader, jeans och telefoner. En hel värld inom oss väntar på att bli upptäckt, men den får aldrig chansen att blomma ut eftersom den stryps av allt stressande och jagande.

Läsningen av en bok, tankarna om livet och Gud, träffen med en kär bekant, promenaden i vårsolen eller påtningen i trädgården kan inte ständigt skjutas upp tills vi skaffat mer – tills vi kanske framstår som mer framgångsrika i någon annans ögon. I slutändan har vi endast vår tid. Hur vi fördelar denna tid, kommer avgöra hur mycket frihet och medvetenhet vi andas. En människa finns i den mån hon är medveten om att hon finns.

När jag som ett barn satt bredvid min farfar i vår kroatiska by Laškovica medan han vaktade fåren, frågade jag honom hur det kom sig att han så länge kunde befinna sig på en och samma plats, utan att det händer någonting. Det enda som förändrades var om fåren sprang 50 meter åt höger eller vänster. Min käre, sa han, människan lever inte av det som hon har på sin utsida, utan av det som pågår på insidan.

Detta är en fråga som sträcker sig mycket längre än en banal diskussion om höger-vänster inom politiken. Alla har vi en insida som väntar på att bli utforskad, oavsett vilka politiska preferenser vi har. Jag har, precis som min farfar, insett att världen som utspelar sig inombords är mycket intressantare än den materiella. Men den yttre världen tar vår tid: den tar vår frihet, som vi hade kunnat utnyttja till att lära känna oss själva och vår Skapare.

Ante Filip Tepic, fil master i statsvetenskap, författare och skribent

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Vigselkrav
Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen vill med ett nytt förslag göra det svårare för vigselförrättare att neka samkönade par att vigas till äktenskap.
Foto: Kallestad, Gorm
Foto: Kallestad, Gorm