År 2075 är EFK utrotat – eller?

Vi tror att vi är en församlingsgrundande rörelse men i praktiken ägnar vi oss åt storskalig nedläggning av församlingar. Det skriver pastor Stefan Swärd om Evangeliska frikyrkan och manar till missionsiver på hemmaplan.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Evangeliska frikyrkan ska välja en ny missionsdirektor i maj. Det är ett viktigt vägval, då vi behöver fundera över och utvärdera vår verksamhet, och hitta vägen framåt in i framtiden.

Kyrkan och kristendomen frodas och hittar nya uttrycksformer i vårt land. Är det någon som vet hur många afrikanska församlingar det finns i Stockholm i dag? Jag känner till ett tiotal kongolesiska och fem etiopiska/eritreanska men förmodligen finns det långt mer än 30 stycken, för att inte tala om alla latinamerikanska församlingar. De gamla historiska kyrkorna växer till genom invandringen, antalet katoliker och ortodoxa i olika varianter expanderar. Internationella rörelser etablerar nya församlingar, i Stockholm har vi nu Hillsong (som växer så det knakar), Calvary Chapel och New Frontier från England.

Men de traditionella samfunden och sammanhangen har det tuffare: Equmeniakyrkan och dess grundarsamfund befinner sig långt från forn­stora dagar (förhoppningsvis kan nysatsningen leda till växt och förnyelse), Frälsningsarmén och pingströrelsen likaså. EFS var en gång en gigantisk folkrörelse, så är det inte längre. Största gudstjänstgemenskapen finns inte hos något av de stora äldre samfunden utan återfinns hos Livets ord i Uppsala.

Och Evangeliska Frikyrkan (EFK) då?

Jag kom med i dåvarande Örebromissionen (nu EFK) i mitten av åttiotalet, jag ägnade mig åt församlingsplantering, och då räknades alla nya församlingar automatiskt som trosförsamlingar. Jag ville inte klippa banden till etablerade frikyrkan, så vi valde att gå med i ÖM. Det har sedan blivit många års intensivt engagemang. För min del blev det sexton år i styrelsen, varav åtta som ordförande. Under mina ordförandeår blev jag uppslukad av frågan om att ekonomin skulle gå runt och att representera EFK. Med de uppdragen lyckades vi bra, men vi misslyckades med att ännu mer lyfta frågorna om Sverigemissionen, församlingsutvecklande och det församlingsgrundande arbetet i Sverige.

EFK var 370 församlingar när vi bildades 1997. I dag är vi under 300 församlingar trots all retorik. Vi tror att vi är en församlingsgrundande rörelse men i praktiken ägnar vi oss åt storskalig nedläggning av församlingar. Vi har lagt ner vår sista församling 2075 om vi fortsätter som vi gör nu.

Och det som bekymrar mig mest är frånvaron av debatt och krismedvetenhet kring detta.

EFK har imagen av att vara ett växande samfund, en image vi har velat vårda. Men sanningen är den att det är status quo om man rensar statistiken från församlingssammanslagningar och nya församlingar som gått med i EFK.

Vi behöver en nysatsning på mission i Sverige. Utan detta kommer vi inte heller att ha någon internationell mission i framtiden. Och vi måste konsekvent driva en teologi och verksamhet som främjar mission i Sverige. Så är det inte i dag. Vi har ett heroiskt Sverigeprogram som försöker driva dessa frågor samt en begränsad grupp församlingar som verkligen vinner nya människor, men jag saknar engagemanget och förståelsen för detta i andra delar av EFK-rörelsen.

Jag föreslår att den blivande missionsdirektorn får i uppdrag att omvandla EFK till att bli en missionsorganisation för Sverige, med församlingar som vill fokusera på församlingsförnyelse, församlingsväxt och församlingsplanteringar. Att vi renodlar konferenser och utbildningar för att utrusta människor för detta uppdrag. Det behövs apostlar, profeter, evangelister, pastorer och lärare. I dag intresserar vi oss främst för pastorer och lärare, det räcker inte om vi vill missionera Sverige.

Jag tror att EFK:s styrelse tänker i dessa banor, och att det är därför man föreslår Daniel Norburg för uppdraget. EFK behöver välja väg och den här gången behövs det mer än power­points, dokument, och konferenser. Det behövs en genomtänkt och långsiktig strategi för mission i Sverige som framförallt förankras på församlingsnivån, det är där allt jobbet behöver göras. Strategin måste födas fram i bön, inte i sammanträden.

Ett alternativ är naturligtvis att bilda en ny organisation för församlingar som helhjärtat vill satsa på Sverigemission och församlingsgrundande. I Falun i början av maj står vi inför viktiga vägval.

Stefan Swärd

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
EU-valet