Debatt

Är det valfrihet, Maria Larsson?

I själva verket har man bara flyttat runt personal.

Enligt Maria Larssons debattinlägg (Dagen 12 april) hotas vi av LO:s extremlinje och S-kongressens kraftiga vänstergir med anledning av vinster i välfärden. Detta är naturligtvis en fråga om politisk hemvist, om man tycker att det är okej att delar av våra gemensamma resurser (skatter), som avsatts för vård och omsorg, hamnar i något skatteparadis, eller om man tycker att de pengarna ska gå till avsett ändamål.

Maria Larsson verkar medvetet blanda bort korten för oss vanliga medborgare genom att tala om vård och omsorg i svepande ordalag. För de flesta äldre är valfriheten bara politiskt svammel. Har man turen att få välja var man vill bo vet man inte hur länge utföraren finns kvar.

De många nya företag som skapats av främst kvinnor kan vi gissa arbetar inom hemtjänstens område, det vill säga där "brukaren" kan välja vem som ska hjälpa till med olika vardagssysslor, såsom städning och personlig omvårdnad. Vem klarar alla dessa val?

Vad gäller äldreboenden och driften av dessa är det de stora företagen i branschen, till exempel Attendo och Carema, som är aktörer vid sidan om kommunernas egna utförare. Det händer att dessa företag till och med kan lägga nollbud på driften av boenden. Vilka kan konkurrera med det? Larssons småföretag har inget att hämta här.

Hur uppstår då vinst om utförarna följer kraven? Var ska besparingarna göras? Det enkla svaret är att personalen får ta den största smällen genom att färre ska göra mer med orimliga arbetstider och delade turer, som få av oss andra skulle acceptera.

Vi anser att det ska ställas tydliga kvalitetskrav inom äldreomsorgen. Det är viktigt att ett externt kontrollsystem byggs ut i hela landet som bevakar att anbuden följs. Framför allt kan man ju tycka att de privata aktörerna ska tillföra något nytt, inte bara pressa personalen hårdare.

Av Larssons inlägg kan man lätt förledas att tro att många nya jobb har skapats. I själva verket har man bara flyttat runt personal, samma jobb ska göras. Om Larsson vill få till en valfrihet som är värd namnet, skulle hon jobba för att införa en "äldrepeng" för de som beviljats plats på äldreboende, på motsvarande sätt som skolpengen. Förutsatt en tydlig lagreglering skulle detta kunna få en positiv effekt och öppna för nya alternativ.

Om vänstersvängen innebär att man prioriterar kvalitet och att personalen får arbeta under rimliga förhållanden, i stället för att till varje pris låta privata aktörer jaga vinst, då är valet enkelt åtminstone för oss.

Bitten och Bertil Carlson

Fler artiklar för dig