Debatt

Är så kallade "omdop" bibliska?

Omdop är nämligen odiskutabelt bibliskt, nämligen när det första dopet skett i omedvetenhet om dopets verkliga innebörd. Det skriver Samuel S Svensson i replik till Mikael Karlendal.

Bland skälen för att lämna pingströrelsen nämner Mikael Karlendal att dopet skulle vara en engångshändelse och att därför som flera pingstförsamlingar - kräva omdop för medlemskap skulle vara obibliskt. (Dagen 10/12).

I den mån dessa pingstförsamlingar i sina stadgar har inskrivet att de vill följa Guds Ord är de dock i sin doppraxis helt konsekventa.

Omdop är nämligen odiskutabelt bibliskt, nämligen när det första dopet skett i omedvetenhet om dopets verkliga innebörd. Så i Efesus. De lärjungar Paulus mötte hade visserligen låtit döpa sig sedan de omvänt sig. När det däremot gäller den fulla medvetenheten om vad dopet innebar, nämligen en bekännelse till den som döper i helig ande var man både okunnig och därför också utan den personliga upplevelsen av Anden. Avsaknaden av denna kunskap var så allvarlig att Paulus får undervisa dem igen, och upprepa vad Johannes redan ute i öknen sagt, men som dessa lärjungar av något skäl missat (kommentatorer tror att de vistats alltför kort tid i öknen hos Johannes och inte hört den fulla förkunnelsen) nämligen att de skulle tro på den som skulle komma efter Johannes han som döper i helige Ande och eld.

När de bejakat denna förkunnelse "lät de döpa sig i herren Jesu namn" (Apg 19:4).

Det räckte alltså inte att de rent tekniskt döps på rätt sätt. De måste nå den grad av medvetenhet att vattendopet också utfördes i tron på honom som döper i helige Ande och eld.

När nu Karlendal skriver "jag kan inte längre motivera varför spädbarn inte ska döpas och tas in i församlingen" då är medvetenheten om dopets innebörd hos den som ska döpas än lägre. Bibliskt dop föregås nämligen alltid av tro, och tron i sin tur är resultatet av att man medvetet hört evangelium och omfattat detta med just tro. "Tron kommer av predikan, och predikan i kraft av Kristi ord" (Rom 10:10).

Mikael Karlendal anför också såsom skäl för sin uppfattning det faktum att apostlarna fick ändra uppfattning och inse att Guds rike och församlingens gemenskap också gällde hedningarna. Denna insikt ändrade dock icke det minsta apostlarnas uppfattning om att vägen in i församlingen var densamma både för jude och grek det vill säga omvändelse och dop.

Det exempel Karlendal anför, nämligen anslutningen av de människor som i Korneli hus tagit emot budskapet och därmed fått mottaga Anden i Apg 10 talar snarare för än mot nödvändigheten av dopet. Det står nämligen att Petrus "sade till att de skulle döpas i Jesu Kristi namn" (Apg 10:48, Bibel 2 000) "befallde" (1917 års översättning) och "ordered" i en engelsk översättning. Aposteln Petrus drar en annan slutsats av andedopet i Korneli hus än Karlendal som skriver "Gud tycks inte göra någon skillnad …utan anser dessa barndöpta såsom medlemmar i den församling han för matrikel över i himlen". Karlendal går därmed förbi den församlingens grund som apostlarna utgör och för vilka Petrus här är en fullvärdig representant. Hur Gud för sin matrikel i himlen det är hans sak, Vi är satta att här på jorden förkunna Guds rike såsom Johannes och apostlarna och göra det genom omvändelse och dop.

Mikael Karlendal hänvisar vidare till sin personliga erfarenhet av människor som utan att vara döpta sedan man kommit till tro att dessa visat en "brinnande kristen tro och övertygelse och ett liv i helighet" och att de därefter inte skulle behöva döpas. Frågan är dock om inte den motsatta erfarenheten är väl så avgörande, det vill säga att dessa goda kvaliteter lett till att man också helgat sig för att följa Guds ord även i dopfrågan.

Det faktum att den romerske kejsaren Konstantin införde kristendomen som statsreligion i romarriket och att det därmed blev nödvändigt att spädbarnsbegjuta de i riket födda såsom medborgare både i Romarriket och i församlingen får inte för ett ögonblick få oss att förfalla till statskyrkokristendom och lämna församlingens grundval, Guds Ord.

När Karlendal påstår att kristenheten under 1000 år bara bestod av barndöpta så försummar han de vittnesbörd som visar att dopsanningen hela tiden fördes vidare ända från apostlarnas dagar. Den bars vidare av Katharer, Waldenser Bobmiler och Albigenser från sjunde till tolfte århundradet. Att denna sanning ändå överlevde under starkt statskyrkligt motstånd, med förföljelser, fängelsevistelser, till stora personliga kostnader och avrättningar som följd gör den viktiga dopsanningen som växte fram alltmer sedan 1500-talet än viktigare att bevara. När det stora ljuset Jesus kom vände man enligt Jona 3:19 tillbaka till mörkret. Låt oss inte göra samma sak med Jesus och apostlarnas förkunnelse om omvändelse tro och dop såsom vägen in i Guds rike.

Hellre då som barnen inte minst lämpligt inför ljusets högtid, advent och jul:

Det lilla ljus jag har det ska få lysa klart.

Samuel S. Svensson, förkunnare o bibellärare

Fler artiklar för dig