Att ge tillsammans är av stort värde

Detta dels för att finansieringen av den kristna kyrkan bör vara lärljungarnas ansvar, dels för att ingen som inte ger ska behöva känna sig utpekad.

Det är en fin och respektabel åsikt. Jag känner ändå att jag behöver anmäla en annan erfarenhet. Jag har aldrig uppfattat kollekten som en sed för kyrkans uppehälles skull. Kyrkan kommer klara sig alldeles utmärkt utan kollekt. Skulle denna väg till intäkter stängas kommer andra att öppnas precis i den mån kyrkan behöver dem. Det är min tro.

Kollekten är för mig en möjlighet till givande och gemensamt byggande av något fint och gott. Det är så klart fullt möjligt att göra det hemma på kammaren också. Men jag ser inte motsättningen mellan att ge "i det fördolda" och att delta i seden av kollektgivande (något som för övrigt verkar härstamma från gammaltestamentlig tid).

Även om jämförelsen kan verka långsökt så är det skillnad, åtminstone känslomässigt, att heja på sitt favoritlag hemma i soffan och på plats med alla andra. Det gemensamma givandet tillsammans i kollekten upplever jag som ett stort värde. Därför menar jag att Emmanuel­ Bäckryd väcker en intressant fråga. Hur ska vi som skänker digitalt kunna välkomnas i gemenskapen av givande?

Henrik Persson, ordförande Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, Nynäshamn