Bättre urskiljning kring helanden

Grenholm är en god människa som jag beundrar för hans engagemang i rättvisefrågor men jag tycker han är något naiv i sin syn på mirakler. Precis som Hallebo säger så är det där med urskiljning ingen lätt sak. Men jag tycker att båda missar den kanske största frågan: Hur vet vi att ett mirakel över huvud taget har inträffat? Det är inte bara att ta fram någon som påstår sig ha blivit helad, fått ädelstenar materialiserade ur tomma intet eller sett änglar och sedan ta detta som bevis för att ett mirakel skett – något som exempelvis pastor Torsten Åhman vid ett par tillfällen belyst på ett utmärkt sätt i Dagen och jag kan bara hålla med.

Jag jobbar som magiker, det vill säga professionell bedragare, och min expertis är enkel: Jag vet hur man lurar människor och hur hjärnan lurar sig själv. En person som vill se mirakler och helanden kommer att se detta om personen i fråga inte har ett vaksamt sinne.

Varken en pastor, evangelist eller ens en simpel underhållare, som jag själv, har expertisen att kunna konstatera att en blind verkligen fått synen tillbaka eller att en lam kunnat gå. Hur vet vi att personen var blind eller lam från början?

Vidare blir jag något oroad när jag ser rapporter från helandemöten och liknande sammankomster: I stort sett alla påstådda mirakler är sådana som går att simulera och "fejka". Det tar för lång tid att gå in på hur detta går till men det är inte svårt att få till ett "falskt mirakel" – såväl frivilligt som ofrivilligt.

Vad vi behöver är en bättre självkritisk hållning och inte ta anekdotisk bevisning som fakta. Vidare behöver vi också mer och bättre kunskap om hur bedräglig vår hjärna är.

Sök gärna mirakler och under – men glöm inte att använda den vetenskapliga urskiljningen som Gud gett oss.

Samuel Varg Thunberg