Bilda och Diakonia bör lämna Israel i fred

I sin goda iver att stödja palestinska kristna, som utan tvekan har en problematisk situation, har Diakonia och Bilda tyvärr valt ett antiisraeliskt förhållningssätt. I Mellanöstern understöder man fullständigt onödiga provokationer mot Israel med avsikt att framställa landet som den "skurkstat" Lars Ohly utnämnt Israel till. Diakonia och Bilda arrangerar israelfientliga indoktrineringsresor till Israel och på hemmaplan diverse aktiviteter i samma anda. Därigenom förleder man kristenheten att inta en negativ och kritisk attityd mot Israel och åstadkommer därmed att kristna tar avstånd från Guds Ord och Herrens klart uttalade vilja beträffande Israel och det judiska folket.

Förhoppningsvis handlar det om aningslöshet och förmildrande god tro, orsakad av att man förläst sig på liberal- och ersättningsteologi, det vill säga att Bibeln kan ifrågasättas i flera avseenden respektive att den kristna församlingen övertagit Israels roll efter Kristus. Det enda uppdrag Herren gett oss när det gäller Israel är att välsigna - givetvis inte synd och övergrepp men själva grundtanken, ett judiskt folk i ett judiskt, av Herren utsett, hemland.

Genom den ersättningsteologiska förvillelsen avskärmar man sig från insikten att dagens Israel är ett resultat av Guds handlande och en uppfyllelse av Bibelns profetior. Därmed ställer man sig själv "offside" och missar den flerdimensionella delaktigheten i ett av det mest fascinerande undren någonsin. Det är som att byta bort färg-tv:n mot en svartvit.

Glöm inte att dagens ofullkomliga och hårt pressade Israel i dag är mitt i den profetiska processen. I Hesekiel 37 möter vi den märkliga händelsen då döda ben formas till ett levande Guds-folk. Den processen har säkert egendomliga och frånstötande inslag. Profeten tog inte avstånd från det han såg utan väntade och fick uppleva det underbara slutresultatet. På samma sätt skall vi inte avskriva dagens Israel utan välsigna det Herren gör. I annat fall riskerar vi att missa en viktig del av tillvarons "grand final".

Henry Nordin