Debatt

Björne Erixon: Ensidighet odlar osund miljö

Orden " både och" avgör skillnaden mellan kyrka och sekt. Om vi odlar ensidigheter sås frön som kan leda till osunda miljöer. Anden, dess alla gåvor och Guds kärlek behövs i alla våra olika kyrkor, skriver Björne Erixon.

Ett av den kristna trons viktiga ord är "och". Jesus är både gudomlig och mänsklig. Jesus ger både nåd och sanning, etcetera. Utan den helige Ande ingen kristen kyrka, ingen bön och ingen gudstjänst. Anden ger och är liv. Den karismatiska väckelsen på 1970-talet, inte minst i de historiska kyrkorna, bidrog till genuin kristen närvaro i enhet. En Andens golfström svepte in i våra olika sammanhang. Detta behöver vi i dag! Även om former och uttryck varierar. Och behoven ser annorlunda ut i dag.

I dag har karismatik, Andens olika nådegåvor, hamnat i dåligt rykte. Det är många som råkat ut för osunda former, extrema uttryck av de olika nådegåvorna. Det har skapat bränd mark, nedtoning av karismerna och en form av kontroll och försiktighet som urholkar kristen tro. Det sviker de lidande och kämpande medmänniskorna. Utifrån erfarenheter av överdrifter och omogna mänskliga syften har det formats ett slagord: "Karisma utan karaktär leder till katastrof". Det sammanfattar bra en verklighet i en del församlingar, både i nutid och i historien. Det är djupt tragiskt, men begripligt!

Betyder det att kyrkan helst bör tona ner Anden och nådegåvorna? Att i stället enbart satsa på kärleken, god diakoni och medmänsklighet? Nu kommer det viktiga ordet ”och” in. Ett annat slagord kan sammanfatta den hållningen: ”Karaktär utan Karisma blir en kraftlös kristendom”. Här betonas goda dygder och utgivande kärlek. Gott så. Och karismerna uppvärderas, människor med gigantiska behov får adekvat hjälp.

Vägen heter alltså inte ”antingen Karismer eller kärlek”. Vägen blir i stället ”Karismer i stor mångfald som betjänar människor genom Guds kärlek”. Detta enligt Paulus undervisning till församlingen i Korint och enligt exemplen från den första församlingen skildrad i Apostlagärningarna: Andens nådegåvor i all fullhet och Guds kärlek i odelbar helhet.

Om vi tonar ned bruket av nådegåvorna, sviker vi den lidande medmänniskan. Självklart tänker jag in helheten och fullheten av Andens gåvor: kraft, helande, tro, kunskap, insikt, urskillning etcetera från Guds Ande.

Men detta är en djup tragedi: Om kristna miljöer styrs av dåliga erfarenheter av Anden, andedop, Andens nådegåvor. Om kristna ledare formar en gemenskap utifrån negativa osunda erfarenheter av Andens gåvor behöver vi göra bättring. Vi behöver i ödmjukhet söka Andens gåvor för att i kärlek betjäna våra medmänniskor.

Jag har en genuin förhoppning: Att längtan efter att göra allt till Guds ära och att betjäna de lidande medmänniskorna får driva oss att söka Andens gåvor i rikt mått. För människors skull!

Orden ”både och” avgör skillnaden mellan kyrka och sekt. Om vi odlar ensidigheter sås frön som kan leda till osunda miljöer. Och medmänniskor sviks. Anden, dess alla gåvor och Guds kärlek behövs i alla våra olika kyrkor!

Ett annat område av gudsrikets många paradoxer är vikten av att väva ihop två "rörelseinriktningar" . Det är vården av det inre livet, bönen, helgelsen, mognaden ("gå in i din kammare och bed"). Och det är uppmaningen "gå ut i hela världen". Vi satsar enormt mycket tid och pengar på att söka en djupare andlighet. På en rad olika sätt. Det finns mycket som är gott och nödvändigt i detta. Men. Ensidighet lurar: en risk att göda vårt ego. Riktningen "gå ut" är kyrkans liv, identitet, överlevnad.

Min poäng är: Sätt inte retreater och mission mot varandra. Kom ihåg: både och! Behovet av inre fördjupning, mognad och urskillning är enormt. Missionens ärende likaså. Vi måste söka undvika alla former av ensidighet. Jag avser församlingen, kyrkan, som helhet. För oss som individer kan inriktningen inåt och utåt variera.

Det odelade livet, det odelade hjärtat (Jakobs brev) ger oss en vision om varför orden "både och" är kristna storord. Hela livet, söndag och vardag, allt är en gudstjänst. Det går inte att stänga in kyrkan i en gudomlig gudstjänst under söndagen, om dess praxis strider mot Guds krav på kärlek, rätt och rättfärdighet. Det går inte att skilja mellan dop och lärjungaskap. Dop utan efterföljelse blir billig nåd, nominell kristendom – oavsett kyrkosyn och övrig teologisk inriktning. Jakobs brev, profeter i olika tider, Jesus likaså, visar oss samma entydiga budskap: Hela tillvaron, hela människan, hela existensen, bör uppfyllas av Guds kärlek och kraft.

Björne Erixon, bibellärare, pastor

Fler artiklar för dig