Bristfällig undervisning om vad dopet innebär

Att dopfrågan hamnar i skymundan i baptistiska sammanhang är en stor utmaning, skriver Roger Hammarstén.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Det är intressant med den debatt om dop/medlemsskap i pingstförsamlingar som förts i Dagen den sista tiden. Jag hör till dem som är barndöpta och växt upp inom EFS, men som efter många års intensiv bearbetning och studium av dopfrågan kommit fram till att troendedopet är den bibliska "mallen" för dop i Nya Testamentet och därför låtit döpa mig som vuxen i en pingstkyrka. Jag är fortfarande medlem i en pingstförsamling, men valt att också gå med i den lokala EFS-föreningen där jag bor.

I en tidigare debattartikel i Dagen har jag uttryckt min bedrövelse över att man knappt talar om dopet i baptistiska församlingar, förutom väldigt kortfattat i samband med dopförrättningar. Och då presenteras dopet ofta som ett steg man tar i lydnad som nyfrälst. Mitt huvudintryck att dopet i praktiken inte verkar betyda särskilt mycket för baptister/pingstvänner; det steget tog man en gång i tiden när man blev frälst. I Svenska kyrkan och andra kristna sammanhang där barndopet är huvudpraxis undervisar man däremot kontinuerligt alltifrån barntimmar och söndagsskola om vad dopet innebär och framhåller att man lever i sitt dop och håller det aktuellt.

Den hållning som Sten-Gunnar Hedin och Peter Halldorf ger uttryck för, där man bör erkänna ett barndop som skett i Faderns, Sonens och den helige Andes namn som ett rätt kristet dop känns trots allt väldigt tilltalande. Men mot bakgrund av mitt intryck av att man knappt undervisar dopets innehåll och hur man lever i sitt dop och håller det aktuellt, blir det en stor utmaning att vara nästan övertydlig med troendedopet, om inte dopet ska hamna ännu mer i skymundan än vad som är fallet idag. Det finns också andra utmaningar när det gäller dopfrågan.

En är frågan om dopet verkligen är en engångshandling eller inte utifrån Nya Testamentets undervisning, en hållning som alla kristna kyrkor traditionellt hållit fast vid. I Efesierbrevet 4:5 där det talas om att dopet är ett precis som Herren och tron är en, står det inget om att detta enda dop bara får praktiseras en gång. Flera bibelställen, bland annat i samband med Paulus omvändelse, framställer dopet som ett sätt att tvätta sig ren från synden. Men eftersom vi alla fortsätter att synda även efter dopet, blir det konstigt att hävda att dopet bara ska utföras en gång. Dessutom, alla de kända kyrkofäderna, bland dem biskop Cyprianus, Chrysostomos, Augustinus och Hieronymus, lät döpa sig i vuxen ålder (20-30 år) trots att flera av dem var kristna både i andra och tredje generationen. Om nu barndopet var i allmänt bruk när dessa kyrkofäder levde och verkade fram till 400-talet, kan det vara så att de förnyade sitt dop genom att låta döpa sig som vuxna? Detta borde undersökas ordentligt!

Roger Hammarstén, Ursviken

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Dagen från Järvaveckan
Premium
Foto: Urban Thoms
Dokument: Kristen ungdomskultur
Premium
Foto: Joakim Lundgren