Bryt tystnaden om hbtq

Vi uppmanar Sveriges kyrkor att lätta på det lock som alltför länge har legat över debatten. Det skriver tre medlemmar i den kristna gruppen EKHO, som vill ge kristna hbtq-personer en självklar plats i församlingarna.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Tro, hopp och kärlek. Tron går, liksom de båda andra essenserna, rakt igenom människan, och pekar ut kompassens viktigaste väderstreck i våra liv. Men det är inte alltid så enkelt.

Genom intolerans och osynliggörande kan det vara svårt att vara kristen och troende i ett sekulariserat samhälle. På samma sätt orsakar intolerans och osynliggörande att det kan vara svårt att leva som hbtq-person i ett heteronormativt samhälle. Att vara båda kristen och hbtq-person är en helt och hållet specifik erfarenhet som inte fullt ut kan delas med andra kristna eller andra hbtq-personer. EKHO - Ekumeniska grupperna för kristna hbtq-personer, arbetar med att sprida kunskap om hbtq-personers situation inom kyrkan och verkar för att församlingar och samfund skall våga bryta tystnaden. Vi vill att kristna hbtq-personer ska få en självklar plats i sina egna församlingar.

Vi är övertygade om att det är mycket betydelsefullt att prata om kyrkans förhållningssätt till människor som inte passar in i den heterosexuella rollen, och att synliggöra dessa människor inom kyrkan. Nyligen har vi medverkat på festivalen Frizon under projektet "Religion hjärta hbt", där vi haft möjlighet att samtala med många unga människor från olika kristna samfund. Det har känts mycket positivt! Vi är glada över att så många har varit nyfikna på vårt arbete, och på att lyfta diskussionen om sexuell identitet inom kyrkan. Vi uppmanar Sveriges kyrkor att ta mod till sig och lätta på det lock som alltför länge har legat över debatten. Bryt tystnaden!

Det talas ibland om homosexuella som om de vore en liten skara människor långt, långt borta, isolerade i den homosexuella kulturen på en främmande planet eller i särskilda kvarter i storstäder. Men vi sitter där i kyrkbänkarna bredvid. Många gånger tysta, både inför församlingen och inför oss själva. Det finns i dag församlingar där "kärleken" och "familjen" är så pass breda begrepp, att de rymmer mer än ett enda sätt att leva. Men det finns också församlingar där blotta tanken på en möjlig kärleksrelation som inte passar in i heteronormen är tillräcklig för att driva en människa ut ur gemenskapen genom hårda ord, vänligt motstånd eller - kanske vanligast - genom en kvävande tystnad.

Många har tvingats välja mellan att lämna kyrkan och att lämna sin längtan efter kärlek och närhet. Det händer fortfarande att människor tar sitt liv som konsekvens av kyrkans bemötande. Det behöver inte vara så. Vi vet att en annan väg är möjlig. Därför är EKHO:s arbete så viktigt. En del i det arbetet är vårt årliga läger i augusti/september för kristna unga vuxna som på något sätt identifierar sig som hbtq-personer. Av egen erfarenhet vet vi att detta möte betyder så oerhört mycket. Där behöver ingen hålla garden uppe i samtalet kring sexualitet, könsidentitet och tro. Det ges möjlighet att prata om sin situation och möta andra som delar samma vardag.

Gud vet vad han har lagt i våra hjärtan, och han känner den kärlek till en käresta som finns där, lika självklar som någon annans kärlek. Vi är så tacksamma och glada! Vi drömmer inte om en kyrka som motvilligt accepterar oss. Som väger oss, mäter oss, granskar oss och sedan säger: Okej. Ni duger väl - om ni uppfyller våra krav. Vi drömmer om en kyrka som börjar i var och en av oss, just som vi är, och som slutar i det som är störst av allt. Tro, hopp och kärlek - och störst av dem är kärleken.

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Pingst ledare
Umeåpastorn Ulf Sundkvist är glad över de närmare 650 frivilligledare från norra Sverige som i helgen möttes i Folkets hus i Umeå. Han tror att samverkan mellan församlingarna är nyckeln till framtiden. 
Foto: Thomas Österberg
Foto: Thomas Österberg