Buddhist: Kristendom vår identitet

Måste vi fira advent i kyrkan? Nej, självfallet inte! Men låter vi bli det, skall vi inte kalla det för "advent" eller ens i sammanhanget nämna någonting om den kommande julen efter­som advent faktiskt handlar om att när det är som mörkast tända hoppets ljus och vänta in befrielsen och Frälsaren.

Oavsett vilka personliga åsikter vi hyser om kristendomens lära, är religionen ofrånkomligt en del av vår kulturella identitet – även för Skolverket. Kristendomen har format den ­svenska kultursjälen sedan tusen år tillbaka. Inte ens om vi väljer att bli buddhister eller ateister kan vi komma förbi detta faktum. Och det finns heller ingen mening att försöka frigöra sig från det.

Att gå till kyrkan, tända ljus, sjunga med i adventspsalmernas hopp och förtröstan – det tror jag inte man tar någon skada av. Man blir inte per automatik kristen bara för att man tar del i kyrkligt adventsfirande lika lite som att någon blir buddhist bara därför att man semestrar i Thailand en ­eller två gånger om året.

Tvärtom så kan ett deltagande i religiösa ceremonier erbjuda en djupare förståelse för en för många meningsbärande åskådning, oavsett om man själv intellektuellt instämmer i dess läror eller inte.

Och för Sverige och den svenska kulturen är kristendomen vårt samhälles menings­bärande åskådning sedan så lång tid tillbaka att man inte utan vidare kan sudda ut den från ett skrivbordsperspektiv.

Den pågående debatten om sekulariserade skolavslutningar tenderar att ta sig pubertala uttryck bortom allt sans och förnuft. Och varför ska man alls ha jullov, kan man ju fråga sig. Julens högtid firar vi väl knappast till minne av varuhuset NK:s ­födelse (även om somliga tycks vill driva saken åt det hållet)!

Det är ju också intressant att samma skolverk som ondgör sig över kristna inslag i advent tillåter utövandet av yoga i skolan, något som Lars Johansson lyfter fram i en artikel (Dagen 27/11). Jag som själv praktiserar och lär ut japansk zen-buddhistisk meditation skulle aldrig drömma om att försöka "sekulär-anpassa" min andliga traditions metoder genom att dölja dess rötter i buddhism. Det är för mig personligen inget problem att ateister, kristna ­eller muslimer kommer till vårt zen-center och lär sig meditera enligt den japanska zen-metoden. Dock gör jag alltid klart för samtliga deltagare det faktum att Zen är en metod som ytterst är en buddhistisk religiös andlig praktik vars mål är direkt knuten till den buddhistiska definitionen av "frälsning", och ingen kan utöva Zen på ett autentiskt sätt utan att förstå den buddhistiska världsåskådningen. Därmed inte sagt att man för den skull per automatik blir "buddhist" bara för att man praktiserar japansk zen-meditation! Det behövs mycket mer än så.

Men ingen meditation eller yoga kan isoleras från sitt ursprung, och det kristna advent kan inte isoleras från sitt. Att ta del av andra traditioner, uppleva dem inifrån på ett autentiskt sätt, är utbildande på alla sätt. Som svensk buddhist har jag inga som helst problem med en svensk advent. Också jag söker ljuset med hopp om fred, försoning, kärlek och mänsklig gemenskap. Jag gör det tillsammans med alla andra. Alla på var sitt eget sätt.

Ryûsan Thorbjörn Carlsten, Zen-präst/lärare, filosofie magister i religionsvetenskap