Bygg broar mellan generationer

Alla generationer har en längtan efter samhörighet och tillhörighet – att höra hemma. Alla längtar vi efter meningsfulla relationer inom församlingen. När människor känner att de inte hör hemma eller inte längre är önskade ökar känslan av frustration och en ovilja att engagera sig.

Generationer bygger ofta upp höga murar runt sig själva där de kan distansera sig gentemot andra och känna sig trygga. Innanför dessa murar förstår de hur världen fungerar och upplever ofta en rädsla inför vad som kan finnas på andra sidan. Gapen mellan dessa generationsbyggen är vida.

Utan att lyckas strävar kyrkor efter att tillfredsställa varje grupp genom att helt enkelt springa runt i den vilseledande labyrint av murar som finns inom de egna församlingsväggarna. Det är inte konstigt att vi har svårt att hitta lösningar på ”problemet”.

Jag är bekymrad över att såväl de yngsta som de äldsta generationerna upplever samma nivåer av brist på tillhörighet i församlingen. Den gemensamma faktorn kan summeras i ordet "ensamhet". Mer än någonsin förr lever fler generationer i kronisk ensamhet och påverkas negativt av brist på sann gemenskap och känsla av tillhörighet. Vi lever i den mest uppkopplade värld som någonsin har existerat, ändå blir gapet mellan människor allt större på grund av ensamhet och brist på gemenskap.

Kyrkorna berömmer sig av att ha ett hus som är ett hem och en grupp människor som är en familj. Ändå är det många som saknar upplevelsen av ”hem” och ”familj”. Äldre känner sig isolerade och bortglömda medan yngre inte hittar den äkthet och samhörighet de längtar efter i kyrkfamiljen. Det har inget att göra med psalmer och rökmaskiner. Eftersom vi är så olika missar vi problemets kärna: gemenskap och tillhörighet.

Jag har sett innovativa idéer ta form när generationer möts. Jag kommer aldrig glömma när en femåring i kyrkans barnarbete frågade mig en enkel fråga: ”vad gör du”. Jag blev avbruten mitt i en komplex logistikfråga i vår stora söndagsskola. I min stress och med tunnelseende missade jag nästan tillfället till en lösning som fanns där rakt under min näsa. Jag berättade mitt problem för pojken och böjde mig sedan ned för att nyfiket lyssna på vad femåringen hade att säga. Mycket riktigt hade han en idé och jag blev förstummad. Den var genial!

Vi behöver ett vidare perspektiv när vi bygger våra församlingar. Såväl unga som gamla måste få lika möjlighet att ge sina bidrag.

Det viktigaste vi kan göra i våra församlingar är att knyta an till varandra i våra kyrkor. På så sätt säkerställer vi den bästa framtiden för våra församlingar. Det nya och det gamla ska inte tävla i församlingen. Vår stolthet och våra själviska intressen och preferenser får inte stå i vägen. I stället borde ödmjukhet få bli katalysatorn för att kunna bygga broar mellan generationerna.

När vi tar oss an utmaningarna som kan uppstå i församlingar med många generationer behöver vi närma oss dem med ödmjuk nyfikenhet. Varje generation bär på ett unikt element som gör att vi kan bygga en meningsfull kontakt.

Det är möjligt att få ett vackert utbyte mellan generationer. Men om vi bara ägnar tid och kraft åt att strida om hur det här utbytet ska se ut kommer vi missa ett gudomligt tillfälle att få uppleva det mirakel som sker när generationer kommer samman. I stället för att strida för att bryta ned ändlösa generationsmurar behöver vi bjuda in varandra att kliva upp på broarna som för oss samman. Ödmjuk nyfikenhet ger oss relationer som skapar medkänsla och kärlek i våra församlingar. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att presentera evangelium för en ensam och lidande värld.

Vill vi att generationer ska koppla samman krävs genomtänkta steg. Vi måste leta efter vägskälen i våra vardagsliv och i våra församlingar för att upptäcka naturliga vägar till samhörighet.

Vi behöver inte starta ett nytt program eller en ny tjänst för att hantera denna komplicerade fråga. Vi kan börja i dag, där vi bor, arbetar och tillber. Dessa möjligheter ser ut ”som någon” och denna ”någon” är antingen yngre eller äldre än du. Engagera dig i samtal, ta en kopp te eller dela en måltid tillsammans. Lösningar kan vara enkla och ändå kostar det oss något. Den mest dyrbara handelsvara för varje generation är ”tid”. Bästa sättet att förvalta den tid vi har fått är att investera den i att älska någon annan – på riktigt. Våga ta steget att låta nyfikenhet leda dig in i en ny relation med någon från en annan generation. Låt sedan sårbarhet skapa ett meningsfullt band. Vi kan bygga broar, ett meningsfullt samtal i taget. Samtal som är fyllda med sårbarhet och villigheten att osjälviskt älska varandra kommer befästa och förstärka de broar vi vill bygga.

Våra handlingar drivna av nyfikenhet skapar en starkare kärlek över generationsmurarna. När vi strävar efter att skapa meningsfulla relationer krigar vi samtidigt handgripligen mot ensamheten. När vi arbetar sida vid sida och tillåter kärlek att frodas bygger vi vackra broar så att Guds härlighet kan stråla med hopp in i den här ensamma världen.

Tammy Holm, tidigare ansvarig barnverksamheten, numera gudstjänstkoordinator, Livets ord