Dags att kavla upp ärmarna

Vi lever i dag i en värld med stora ekologiska, sociala och politiska utmaningar. I en sådan tid är det dags att kyrkan på allvar kavlar upp ärmarna, skriver Emil Mattson.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Lever vi i den yttersta av tider? Ja, åtminstone finns det många livsviktiga parametrar som just nu pekar åt fel håll. Indiepopgruppen Weeping Willows sätter träffsäkert ord på vår tids oro och dödsångest. På det nyutgivna albumet ”After us” sjunger Magnus Carlsson i titelspåret:

Faith and hope and love

It’s only chemistry

We’ve lost control

We are out of touch

But life continues after us’

I ett samhälle som förlorat sin framtidstro har vi som kyrka en livsnödvändig roll att spela. Varför? Därför att världen behöver tro, hopp och kärlek. Dessa begrepp är inte bara kemiska processer eller mänskliga överenskommelser. De är levande ord, grundade i Gud själv.

För det första: Stärk vår tro.

För ett år sedan publicerade Tillitsdelegationen en forskningsantologi där Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, medverkade. Hans frågeställning var varför vissa skolor är framgångsrika trots att de utifrån förutsättningarna inte borde vara det (därför att de exempelvis ligger i ett utsatt område eller att föräldrarna saknar utbildningsbakgrund).

En av hans slutsatser var att organisationens ethos, kultur, är helt avgörande. En framgångsfaktor är en rektor som tror på det han eller hon gör och som lyckas dra till sig skolpersonal som delar visionen. Det viktigaste är inte vilken organisationskultur som bedrivs, det viktigaste är att det finns en tro som bär.

Lika nödvändig som tron är för att bedriva framgångsrika skolor, lika nödvändig är den om vi ska lyckas vända klimatkrisen, segregationen och den psykiska ohälsan. Och här måste kyrkan förstå sitt viktiga uppdrag: att förmedla tro. Vi tror ju att varje människa är skapad och älskad av Gud. Att skapelsen andas Guds skönhet och att den därför är värd att vårda och vörda. Denna tro behöver vi dela med oss av och låta vägleda vårt samhällsengagemang.

För det andra: Öka vårt hopp.

I SVT:s Uppdrag granskning har vi fått följa Sanne som lider av komplexa och allvarliga psykiatriska svårigheter. Hon bollades runt mellan olika myndigheter i en Kafkaliknande mardrömsvärld. Trots att hjälp fanns att få ville ingen ta ansvaret eller kostnaderna. Kvar blev Sanne i ett allt djupare mörker.

Men när allt var som svårast fick hon ett samtal från Sebastian Stakset. Han berättade om sin egen mörka historia. Men också om ett hopp som kan förvandla: ”Jag är en av dem som tror att det kommer att gå fett bra för dig. Det kanske inte går spikrakt, men det kommer att gå bra. Du är grym … Du är inte ensam, du är älskad och du är värdefull”.

I en värld som allt oftare kommer till slutsatsen att det inte finns något kvar att kämpa för, så är kyrkans budskap: det gör det visst. För påskens budskap handlar om att Gud själv har besegrat själva döden. Om världen på kort sikt går upp eller ner påverkar inte den framtidstron. Utifrån hoppet om att världen en dag ska bli ny igen kommer vi varje dag sätta spaden till jorden och arbeta för ett gott och rättfärdigt samhälle. Om än världen går under i morgon vill vi plantera vårt äppelträd i dag. Och till en värld som tappat greppet om tillvaron säger vi som Stakset: ”Det kanske inte går spikrakt, men det kommer att gå bra”.

För det tredje: Uppliva vår kärlek.

I boken ”Downtown monks”, läser vi om hur några munkar startar en skola mitt i ett utsatt område i Newark, New Jersey. Inför skolstarten diskuterar kollegiet skolans teologiska grundhållning. Flera av munkarna har läst vid fina universitet och snart uppstår en inofficiell tävling om vem som kommer med de skarpaste analyserna. Men en av de äldre munkarna sitter lite vid sidan och verkar inte så engagerad. När det äntligen blir hans tur att tala säger han: ”Jag antar att man måste älska de här ungarna. Det handlar om det, gissar jag. Man får bara älska ungarna.”

Man ska aldrig underskatta kärlekens betydelse. Det är därför Jesus ständigt påminner om den. Kristen tro handlar inte bara om att respektera andra eller göra gott utan också om att älska. Kärleken är omöjlig att befalla fram och inte enkel att begripa sig på. Men försvinner den så är det kört. Världen behöver mer kärlek. Och hela kyrkans grundidé handlar om att ta emot av Guds kärlek och dela den vidare.

Vi lever i dag i en värld med stora ekologiska, sociala och politiska utmaningar. I en sådan tid är det dags att kyrkan på allvar kavlar upp ärmarna. Vi kan inte sitta kvar på åskådarplats och hoppas att samhällets problem ska lösas av någon annan. Vår värld behöver mer av tro, hopp och kärlek och kyrkan är i all sin bräcklighet en av få institutioner i samhället i dag som kan vara med och förmedla dessa levande ord. Men med det följer ett stort ansvar. Nu är det dags att komma in i matchen!

Emil Mattsson, direktor Göteborgs räddningsmission

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (94%)
  • Nej (5%)
  • Vet inte (1%)

86 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
EU-VALET 26 MAJ
Nyheter
Foto: Anders Wiklund/TT