Debatt

Daniel Alm: Gud kallar svenska missionärer

Vi har en framtidsbild för pingströrelsen med en tydlig längtan att öka vårt globala missions- och hjälparbete, skriver Daniel Alm.

I somras var jag inbjuden att predika på en pastorskonferens i Chihuahua i norra Mexiko. Den pingströrelse som samlades där är grundad av svensk pingstmission. En ung missionär, Axel Andersson från Örebro, kom till Mexiko och uppfyllelsen av helig Ande gav en stark missionsiver. Det finns i dag två pingströrelser i Mexiko med svenskt ursprung och jag mötte den ena rörelsens predikanter men den andra rörelsens ledare var också närvarande. Det var så slående för mig under dagarna tillsammans att man gång efter gång återkom till Axel Anderssons pionjärskap och att han besökte fängelser. Svensk pingstmission i Mexiko började genom fängelsemission. Dessa besök hos några av samhällets mest marginaliserade markerar fortfarande denna rörelses identitet, det är en stark kultur att bära med sig också för oss i dag.

När jag talade om dopet i den helige Ande, om ledarskap och samhällsutmaningar till de omkring tusen ledarna som var på konferensen kände jag mig så tacksam för den kraftfullhet i missionen som var och är så medmänsklig och i kontakt med de mest utsatta. Jag har svårt att tänka mig att fängelserna i Mexiko på 1920-talet var några bekvämlighetsinrättningar och jag har svårt att tänka hur en församlingsplanteringsstrategi egentligen ser ut när man vill starta församlingar och samla människor och göra det via frihetsberövade. Logiken i missionen kan verka motsägelsefull men i det vi ger utan att sedan göra anspråk på ägande finns en stor skörd, ibland för oss men alltid för gudsriket.

Inom vår rörelse implementerar vi nu en förnyad samverkansform för våra internationella relationer. Vi tror på den lokala församlingens globala uppdrag och vi tror på att utföra det i samverkan. Det gemensamma Pingst tillför fyra tematiska globala spår och geografiska regionssekreterarroller. De fyra spåren handlar om: De minst nådda, de mest utsatta, missionärerna från Sverige och relationerna i världen:

De minst nådda. Vi vill se kraftfulla satsningar till de som ännu inte hört, vi vill stödja bibelöversättningar och kulturellt medvetna satsningar till grupper av människor som ännu inte hört evangeliet om Jesus.

De mest utsatta. Det tillhör helheten av vårt uppdrag att utföra en kristen tjänst driven av Guds kärlek för människors bästa. Kärleken från Gud driver oss att arbeta för en bättre värld, ett mer jämlikt samhälle, för fred, rättvisa och demokrati. Vi vill lindra nöd och tillföra hopp till vår tids mest utsatta.

Missionärerna från Sverige. Vi tror att Gud fortsatt kallar missionärer också från Sverige som kan ha en unik roll att spela. Det finns något av ett andligt arv över Sverige att i efterföljden av moraliska giganter som Dag Hammarskjöld och Raoul Wallenberg tillföra ett missionsperspektiv som inte bygger sitt eget utan som arbetar för att resa upp den nationella kyrkan och bedriva mission genom en kultur av ömsesidighet. Ett exempel: När missionärerna Ellen och Gustaf Lundgren kom tillbaka till Sverige från Kina 1915 som de rest till redan 1907 kunde ett ökat missionsengagemang noteras mellan åren 1915 och 1920, detta samtidigt med en kraftig församlingstillväxt hemma i Sverige.

Relationerna i världen. Vi avser att skriva avsiktsförklaringar: Memorandum of Understanding, med omkring hundratalet pingströrelser i världen som vi har band med. Detta är inte avtal om projekt och pengar, utan är ett dokument som visar på vår samhörighet och relation. Utifrån våra internationella relationer avser vi att bygga ett pågående nätverk, ingå i teologiska utbyten och ser stor potential att vi på hemmaplan ska kunna få ta del av och inspireras av många goda exempel. Vi behöver våra syskon i världen också för att kunna försörja oss själva med god pingstteologi.

I dagarna samlas vi till missionskonferensen Sänd på klassisk mark i Alingsås. I Alingsås har vi haft många missionärskonferenser genom åren och nu är det dags igen. Vi tänker inte odla något nostalgiskt men vi vill bygga på det rika missionsarv vi bär genom Axel Andersson och många andra. Vi har en framtidsbild för vår rörelse med en tydlig längtan att öka vårt globala missions- och hjälparbete. Vi ser nya missionärskandidater men kan inte alltid hitta understöd att sända ut dessa. Det finns ett behov av enhet i missionen, att vi kommer samman och precis som vid Keswickkonferenserna från slutet av 1800-talet och i Edinburgh 1910, kan mötesplatser för mission ge långtgående positiva konsekvenser.

Varje svensk pingstförsamling bedriver pingstmission genom sitt lokala engagemang och i den insikten växer också tankarna om kraftsamling och gemensam expansion. I uppdraget finns enheten.

Det finns ett rikt arv som lever i Mexiko: Axel Andersson besökte fängelserna. Må den svenska pingströrelsens internationella arbete alltid sträcka sig ut med ett ärende av frihet genom att ägna oss åt de minst nådda, de mest utsatta och stötta missionärerna från Sverige och värna relationerna i världen.

Daniel Alm, föreståndare Pingst FFS

Fler artiklar för dig