De nya kyrkorna döper flest

I Dagen den 14 december frågar sig Alice Gatenheim om kyrkplantering endast är för kyrksurfare? Det är en mycket intressant debattartikel! Problemet med texten som jag ser det är att den talar utifrån de myter som de som startar församlingar oftast stöter på:

Man planterar församling bara för att få det på sitt sätt.

Nya församlingar når bara de redan kristna.

Det finns redan tillräckligt många församlingar.

Borde vi inte vinna män­niskor först.

Leder inte församlingsplantering till splittring.

Dessa fem argument får i stort sett alla församlingsplanterare möta, problemet är att när man studerar fenomenet församlingsplantering håller de inte. Påståendena klarar inte av en faktagranskning.

Läs vidare: Alice Gatenheim: Planterar vi för kyrksurfare?

Det första jag reagerar på är att strategin beskrivs förenklat. Gatenheim skriver: "Strategin ser ut som så att man bygger kyrkor för att sedan eventuellt nå ut till samhället i hopp om att kunna fylla de nybyggda kyrkraderna."

De allra flesta församlingsplanteringarna startar inte i en byggnad, de startas i hem. Växer de sig lite större hyr de kanske in sig för gudstjänst i en mindre lokal som ett kafé, en bar eller en ungdomsgård. Strategin är snarare att man är en liten grupp som brukar försöka bygga nya relationer, genom att skapa mötesplatser med ortens människor. De flesta församlingsplanterare jag mött startar ingen församling för att få det på sitt eget sätt, de gör det för att de har en genuin längtan att nå nya människor.

Många studier ger församlingsplanterarna rätt, att nya kyrkor inte främst når de redan kristna. Det är i stället nya kyrkor som enligt all statistik är bäst på att nå dem som inte går i kyrkan. Inom Pingst stod de nyplanterade kyrkorna för 20 procent av alla dop år 2015. Nyplanteringarna hade bara 6 procent av alla medlemmar. Endast 6 procent av alla medlemmar i pingst döpte alltså en femtedel av alla som döptes. Dessa fakta återkommer i stora studier av församlingsplantering. Nya församlingar är oftast bättre på att nå nya människor.

Läs även: Johannes Stenberg: Pionjärerna behöver de etablerade kyrkorna

Har vi då tillräckligt med kyrkor i Sverige? Nej, jag skulle snarare säga att vi har för få. Genomsnittskyrkan i världen har någonstans mellan 150 och 180 medlemmar. Det gäller även Sverige. En del församlingar växer sig stora, men de flesta är mindre och ska vi nå Sveriges folk med evangelium behöver vi fler församlingar inte färre.

Borde vi då inte vinna människor först? Det är ju precis det som nya församlingar ofta är duktiga på, detta för att de oftast har ett utåtriktat fokus. De planteras med syftet att nå nya människor och det gör de också.

Men leder inte församlingsplantering till splittring? Nej, det behöver det inte göra, det beror på hur vi hanterar varandra. Om en grupp lämnar i missnöje eller en församling inte kan tänka sig att sända, ja då blir det ofta splittring. Om vi i stället bestämmer oss för att vara församlingar som sänder människor, tränar dem, står bakom dem, hjälper dem och coachar dem, då är det inte splittring. Då är det samarbete. Om etablerade församlingar planterar och blir moderförsamlingar ger det fördelar både för de som planterar och för den församling som är utsändande. En studie gjord av Sydstatsbaptisterna 2015 visade att församlingar som stöttade en plantering genom att vara moderförsamling i snitt själva växte 21,5 procent i gudstjänstdeltagande de närmaste fem åren. Att stå bakom en plantering kan helt enkelt även vitalisera även den etablerade församlingen. På det sättet håller man ihop och järn kan fortsätta att skärpa järn.

Läs också: Kjell Björk: Församlingsplantering är inget självändamål

Församlingsplantering är bibliskt, i Nya testamentet startas mängder av kyrkor och i regel inte bara en i varje stad, för de möttes i hemmen vilket gjorde att flera gemenskaper behövdes.

Låt oss i stället glädjas över dem som vill plantera församlingar. De ger ofta upp mycket då det är allt annat än bekvämt att plantera. De flesta startar med en vision om att nå dem som ännu inte går till kyrkan. Låt oss hjälpa dem, heja på dem och lära oss av dem. Så att vi tillsammans kan fokusera på det viktigaste, att människor i vårt land och vår värld ska bekänna, känna och följa Jesus.

Simon Skogström, pastor Pingst Kungälv och framtida församlingsplanterare

[ Klicka här för att kommentera artikeln på Dagens Facebooksida ]