Den Gud jag tror på älskar mångfald

Nej, jag är ingen nationalist. Och hängiven patriot är jag nog mest bara när det är fotbolls-VM. Fast nu för tiden känns den formen av patriotism mer som ett utslag av lekfullhet. Jag behöver inte de där övertonerna för min identitet. Jag betraktar mig som svensk kosmopolit. Världsmedborgare. En gäst hos verkligheten på planeten Tellus i Sverige i universum. Men Sveriges flagga tycker jag är snygg!

För min far var den svenska flaggan helig. Den fick absolut inte släpas utmed marken eller på något annat sätt vanvördas. Pappa Olle föddes 1920 och var under andra världskriget placerad i Kiruna på Skidlöparbataljonen. Han var en stolt soldat i Sveriges armé. Gruppbefäl. Vältränad. Potentiell stridshingst. Senare anslöt han sig till hemvärnet i Gnosjö. Den blågula flaggan symboliserade för pappa de kollektiva nationalistiska värderingar som rådde på den här tiden. Fosterlandskärleken i skuggan av det tyska krigshotet.

I trädgården göts av farfar en plattform för en flaggstång. Varje flaggdag var viktig för pappa. Naturligtvis skulle flaggan halas före solens nedgång. För mitt inre ser jag den majestätiska flaggan med de härliga färgerna sakta sjunka ner längs den vita flaggstången närmande sig gräsmattan och rhododendronbuskarna med rosa och violetta blommor. Och pappa samlade in flaggan och vek ihop den med ömsinta plåtslagarhänder stora som dasslock. Jag förstår och det är vackert så.

Den svenska kulturen och språket utgör grunden i vårt mångkulturella samhälle. Fundamentet. Däremot vill vi inte ha några intoleranta troll. Här är inte jude eller grek, här är inte bosnier eller vietnames, alban eller varifrån du nu än kommer mindre värd. Detta borde vara en självklarhet.

I min värld är det aldrig ”vi och dom”, det är alltid ”vi”. Ja, vi är det. Vi är alla skapade av samma stjärnstoft. För att travestera David Bowie: We are all Ziggy Stardust: Alla är vi gäster hos verkligheten. Den Gud som jag tror på älskar mångfald, variationer och olikheter som delar av den kosmiska helheten. Det finns plats för alla.

Det räcker med att gå ut ett litet stycke så möter vi dem i sommartid. Ljuvligt doftande bondsyrener i rika fång! För mig symboliserar de den skönhet och godhet som borde förena oss alla som är skapade till Guds avbilder i Sverige.

Bruno Franzon, Värnamo