Det finns en annan bild av Livets ord

Av olika anledningar har jag på senare år komma att se med andra ögon på Livets ord, bland annat genom att under flera år ta del av församlingens gudstjänster och konferenser.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Det har varit ett märkligt år gällande relationen mellan den kristna församlingen Livets ord och public service-tv i form av SVT. Först var Ulf Ekman gäst hos Anna Hedemo i ”Min sanning”. Ulf Ekman har nu lämnat Livets ord, men programmet handlade mycket om hans tid som ledare för församlingen.

Nu under hösten har även programmen ”Den enda sanna vägen” och ”Uppdrag granskning” sänts.

I samtliga program framkommer att det till Sveriges television har kommit mängder med berättelser från människor som menar att de farit illa och tagit skada av att ha varit med och tillhört församlingen Livets ord. Efter programmen har det enligt programmakarna kommit in ännu mer tips från människor och Uppdrag granskning ser det inte som omöjligt att göra ännu ett program om församlingen, i den meningen att fler avslöjanden kommer i ljuset.

Läser även i Dagen (4/12) en insändare av Emanuel Almroth, som var intervjuad i programmet ”Den enda sanna vägen”, som bland annat skriver att väldigt många har tagit skada på Livets ord och fått sina liv förstörda där. Det är oerhört starka ord.

Ja, i sekulariserade Sverige så ”vet alla” att Livets ord är en sekt och förstör människor, de här programmen stärker också den bilden av församlingen. Det märkte jag själv på mitt jobb. Där gick drevet direkt och de som sett Uppdrag granskning var helt övertygade om att exempelvis Ulf Ekman hade stoppat alla dessa pengar i egen ficka och skott sig. Det ”visste” man ju.

Själv försökte jag hänvisa till vad Joakim Lundqvist hade skrivit på sin blogg om att det fanns många frågetecken runt Uppdrag gransknings påståenden, men det var arbetskamraterna inte så pigga på att höra.

Jag är inte medlem i Livets ord och har ingen tydlig relation till församlingen, så jag kan inte och ska väl inte försvara dem. En gång i tiden ingick jag själv i drevet och hade en massa åsikter om dem likt många andra kristna, såväl enskilda kristna som hela församlingar och till och med samfund. Så har det hållit på mer eller mindre i 30 år.

Av olika anledningar har jag på senare år komma att se med andra ögon på Livets ord, bland annat genom att under flera år ta del av församlingens gudstjänster och konferenser. Genom detta vet jag i dag att det är en församling som tydligt och klart står för trosbekännelsen att Jesus är Herre, utan omsvep. Den förhärligar Jesus i sin förkunnelse och sjunger ut i lovsången, den står upp för korset i vår flagga (trodde det var ett skämt när jag hörde att detta kors i flaggan i dag är ifrågasatt av många andra, men det var det inte!).

Livets ord tror och förkunnar Bibeln som Guds ord, är en bibelläsande och starkt bedjande församling, har mycket missions och diakoni som når många människor såväl lokalt som globalt. Församlingen välsignar klart och tydligt Israel och är helt klart att räkna med i Jesusmarschen och avstår lika tydligt från Pride­paraden. Och genom sitt sätt att verka som församling så växer den, så vitt jag vet, och l­ever i Apostlagärningarnas e­fterföljd.

Jag tycker att även detta är värt att berättas om församlingen, speciellt i en tid då kristenheten i detta land i mycket går på tomgång och har svårt att hävda sig medan sekulariseringen klämmer sig in både här och där.

I det läget menar jag att Livets ord stått upp för Gud, J­esus, Bibeln och kristen tro i detta land. Mest har de faktiskt fått skit för detta, och detta även från många tros­syskon som låtit dem stå ensamma i skottgluggen.

Owe Pettersson, Alunda

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Nyheter
Foto: Pontus Lundahl & Anders Wiklund TT
NYHEMSVECKAN
Nyheter
Foto: Josefin Lilja
Nyheter
Foto: Josefin Lilja