Djurrättsrörelsens våldsdåd förkastliga

Lantbrukare hotas av djurrättsaktivister. De utsätts för våld och attacker. Inte ens barnen lämnas i fred. De upplever att de inte får stöd av rättssamhället.

Vissa yttringar av djurrörelsen är problematiska. Vad finns det att kritisera? Det första är självrättfärdigheten. Vi har alla del i utnyttjandet och det kolliderar med känslan av självrättfärdighet. Det är inte bara maten, det är kläder, skatter samt alla produkter och mediciner som testas på djur. Vår känslighet riskeras av självrättfärdighet.

Det finns anledning att vara på vakt mot självrättfärdighet och purism. Det finns inget helt rent samvete eller rena män­niskor. Det finns även anledning att vara orolig för strävan efter moralisk perfektion. Vi är begränsade varelser. Självrättfärdigheten och fördömelsen i djurrörelsen är oroväckande. Personer kan vara så övertygade om sina uppfattningar och moraliska rättrådighet att de ser andra som orena. Men vi har alla kommit till korta. Det är omöjligt att helt hålla sig borta från djurprodukter. Ingen av oss är fri från exploateringen av djur.

Det andra är våldet. Våldsamma metoder är kontraproduktiva, hela djurrörelsen riskerar att bli stämplad som våldsam och omänsklig. Våld ger inte önskade resultat, men det är inte det allvarligaste. Det går emot de värderingar som djurens rättigheter bör stå för. Det handlar om moralisk omsorg om djur och människor. Genom att använda våld anammas exploatörens filosofi, det vill säga man rättfärdigar våld för att uppnå något gott.

De som använder våld tar ifrån djurrörelsen dess moraliska grund. De ser till att andra anser att djurförsvarare är fanatiska. Om man menar att alla kännande varelser bör visas omsorg, måste den även innefatta människor. Våld är inte bara en dålig metod för att uppnå målet, det rycker undan grunden för djurrörelsens berättigande.

För att nå ett gott samhälle behöver vi uppnå det med goda metoder. Om målet är fred, krävs att vägen till fred är fredlig, medlen kan inte vara våldsamma. De som försvarar djurrättigheter kan inte använda våld på grund av att en rättighet innebär en moralisk gräns och kan endast överskridas om det gynnar individen. En kännande individ kan inte användas som medel för en annan, om den inte ger sitt medgivande. Det betyder också att om man inte bör skada djur så bör man inte heller skada människor. Det är motsägande att bryta människors rättigheter för djurs rättigheter. Rättighetsteorier förkastar att konsekvenser är rätt grund i etik, exempelvis kan djurexperiment inte endast bedömas efter konsekvenserna. Djurrättsaktivister som brukar våld rättfärdigar sina attacker på samma sätt som de som använder våld mot djur. Hela djurrörelsen får dåligt rykte på grund av våldet som utövas.

Våld är en del av problemet, inte en del av lösningen. Våldsmetoder är ett försök till genväg. Eftersom djurexploatering är så utbrett skulle det innebära en konstant våldsanvändning om våld accepteras som metod. Vi har alla del i detta, vi kan inte uppdelas i goda eller onda människor. Det är fegt att inte stå för sina handlingar, att agera anonymt eller i hemlighet. Människor behöver övertygas. Man kan inte skrämma, hota eller tvinga sig till en fredlig värld.

I stället för att bruka våld behöver vi ordet, att diskutera och debattera. Vi behöver föra samtal och ha dialog om orättvisor.

Kerstin Andersson, teol dr, författare­ till bland annat "Naturen, män-niskan och Gud"