Döpte de sig baptistiskt i onödan?

Det är inte lätt för en äldre medlem i pingströrelse att hänga med i alla svängar. Försöker följa den debatt om dopet som nu pågått i Dagen.

Jag har tillhört pingströrelsen i åtminstone 60 år och undervisats i trons grunder av olika förkunnare. Ofta har undervisningen varit den om betydelsen av att bli döpt i vatten genom nedsänkning, och medföljande församlingstillhörighet.

I min ungdom följde jag mina föräldrar till en sommarkonferens i södra lappland.

I konferensen praktiserades vuxendopet som skedde i en mycket kall fjällsjö, där pastorn och dopkandidaterna vadade ut och dopet genomfördes. Sannolikt hade dopkandidaterna blivit barnbegjutna tidigare, men de valde att låta sig döpas för att visa sitt beslut och sin vilja att följa Jesus. Var detta fel? Och har (om man nu ska tro dem som har den nya synen på dop och församlingsgemenskap) alla som åren igenom döpts till Kristus trots sin barnbegjutning gjort detta alldeles i onödan?

Och har den kamp som baptister och för den del pingstvänner kämpat, förkunnat och trott på i dopfrågan varit alldeles onödig. De som i tro på att det baptistiska dopet varit och är förenligt med vad man kan läsa i Guds ord, fängslades för denna övertygelse var den kampen helt onödig?

Varför kompromissa med något som är så tydligt i Guds ord, och att som Daniel Norburg tala om en tredje väg är enligt min syn alldeles galet. Sa inte Jesus "Jag är vägen, sanningen och livet"? Den som TROR och blir döpt är väl vägen fortfarande?

Men detta är väl för enkelt kan jag tro.

När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor (Ps 119:130)

Nils G Wiklund Vänersborg