Dubbel hjälp till tiggarna

Vad gör tiggarna med oss svenskar? Debatten det senaste året väcker många frågor. Ska man ge pengar till tiggaren utanför Ica eller inte? Borde inte Rumänien och Bulgarien ta ansvar för sina medborgare? Varför sätter inte EU större press på dessa länder?

Engagemanget för människor i nöd har på kort tid berört oss svenskar in i djupet av vår s­olidaritet och medmänsklighet. Vid möten och seminarier träffar vi människor, vars givmildhet nästan saknar begränsningar.

Tiggaren utanför butiken har gjort något med oss svenskar. Många har fått nya vänner, andr­a har upptäckt att Europa har en fattigdom som vi trodde bara fanns långt bort i något fattigt u-land. Andra grupper i vårt samhälle känner rädsla och vill förbjuda tiggeri.

Tord Nordblom skriver (Dagen 16/4) att "det är inget fel att hjälpa tiggarna" och ger ett smakprov på vad som görs på lokalnivå i Kungälv-Ytterby. Detta uttrycker med skärpa det engagemang som "tiggarna" lockat fram i det civila samhället.

Vi håller självklart med om att vi måste hjälpa människor i nöd. Några slantar i muggen har vi råd med, men också att vi på längre sikt kan bidra till att ändra de utsatta EU-medborgarnas förhållanden i hemländerna. Här är det viktigt att kunna samverka för att med goda krafter i Bulgarien och Rumänien göra skillnad för extremt fattiga människor. Det var syftet med besöket från Rumänien och Bulgarien i början av mars och som refererats i Dagen (24/3).

Professor Vasisile Burtea från Rumänien, som själv är rom, har egna erfarenheter av diskriminering och utanförskap. Han ser det på samma sätt som den romske pastorn från Bulgarien, Hayredin Yanchev, att den verkliga insatsen måste göras i respektive hemland.

Tiggeri i Sverige ser de som ett desperat försök från ytterst fattiga romer att skaffa sig tillgångar för livets nödtorft i dag. Förr var många av dessa daglönearbetare i Sydeuropa, men den ekonomiska krisen har drivit dem till att tigga i norra Europa. Ingen av oss tror för ett ögonblick att det är ett behagligt sätt att tjäna några hundra­lappar om dagen i bästa fall genom att sitta i ett kallt och utsatt läge och tigga om pengar. Varken våra inbjudna gäster (som själva är romer) eller våra organisationer ”Hjärta till hjärta” och ”Bulgarien aid mission” tror att de som sitter och tigger gör det med glädje.

Ingen människa kan anse det vara ett värdigt liv, men nöden har ingen lag! För mer än 100 år sedan tiggde svenskar om allmosor för att överleva. De starka drog västerut i hopp om ett bättre liv på andra sidan av Atlanten.

De utsatta EU-medborgare som vi ser utanför våra butiker har väckt ett starkt patos hos flertalet i vårt land. Detta är troligen den främsta "vinsten av tiggeriet" och det kan bli den kraft som ändrar utvecklingen för Europas 10–12 miljoner romer.

Om vi tillsammans möter tiggarna med värdighet här i Sverige och arbetar med att förändra förhållandena i deras hemländer så kan det bli en ny chans för dessa utsatta EU-medborgare. Det är inget vi kan lösa på kort sikt men vi som arbetat i dessa länder under lång tid bär på en övertygelse och ser möjligheter. Det är inte hopplöst.

När föräldrar drar till Sverige för att tigga och lämnar sina barn hemma i byn, så saknar de stöd för att ta sig till skolan. De riskerar att hamna i en ny inlåsning där utbildning sätts åt sidan. Att ta med barnen till Sverige som vissa förespråkar är inte enkelt, vem ska undervisa barnen och vad säger att de efter tre eller sex månader i svensk skola har fått kunskap som gör dem bättre att klara framtida uppgifter?

Tiggarna vi möter i dag och deras barn behöver utbildning, förbättrade levnadsmöjligheter, arbetstillfällen och mänskliga rättigheter. Vi håller med Hayredin Yanchev när han säger ”vi befinner oss i en avgörande tidpunkt – något drastiskt måste ske nu”.

Vi besökte tillsammans natthärbärgen, sovplatser under broar (-10 grader) och enkel sopplunch. Vi är övertygade om att fattigdom inte kan förbjudas.

Hjälp för dagen är på kort sikt nödvändigt men långsiktiga insatser måste även ske i EU-migranternas hemländer. Samverkan och inkludering av romerna är den enda vägen vi kan gå.

Därför vill vi samarbeta för att arbeta på lång sikt och skapa förändring. Det är inget antingen eller utan ett både och. Värdighet här och förändring där!

Vasisile Burtea, professor i sociologi, Bukarest, Rumänien.

Anders Holmefur, direktor Hjärta till hjärta, Sverige.

Jörgen Ljung, ordförande Hjärta till hjärta, Sverige.

Stefan Stefanov, direktor Bulgarian aid mission, Bulgarien.

Hayredin Yanchev, pastor och socialarbetare i Bulgarien.