Ebba Busch Thor bästa kandidaten

Efter nära ett decennium av nedskärningar talade Alf Svensson i slutdebatten den 18 september 1998 om vad som händer när värmen i samhället försvinner. Han talade om behovet av närvärme, om en politik med människan i centrum. Gensvaret från väljarna blev massivt och gav Kristdemokraterna nära tolv procent i valet två dagar senare.

Vi har under åtta år i regeringsställning gjort fantastiskt många bra saker. Vi har genomfört den ena reformen efter den andra. Kristdemokraterna hade en nyckelroll när Sverige för sju år sedan undvek att följa övriga Europa över den ekonomiska avgrund som öppnade sig i kölvattnet på bankkrisen i USA.

Göran Hägglund har som socialminister kapat köerna till vården och vårdvalet har gett människor egenmakt över vård och omsorgsfrågor. Många nya, specialiserade och personliga vårdföretag har startats. Frustrationen över att inte kunna köpa läkemedel efter apoteksmonopolets stängningstid är ett minne blott.

Varför har vi då i fyra riksdagsval i rad backat? Vad har saknats? Vi har ju haft de bästa ministrarna, de bästa politiska tjänstemännen och den bästa politiken?

En del skulle säga att det är partiledarens fel. Det är dock att göra det för enkelt för sig. Vi har alla ett ansvar för att resultaten inte levt upp till förväntningarna. Särskilt vi i partiets absoluta toppnivå, i partistyrelse, riksdag och regering.

Svaret tror jag går att finna i Alf Svenssons berättelse om den kvällen när han och Sonja kom hem till Gränna och allt såg så fridfullt och bekant ut. Barnen låg och sov. Allt såg ut som det brukade men ändå var det något som inte kändes bra. Värmen hade lämnat huset, det hade blivit kallt.

Vi politiker vill förstås göra allting riktigt bra. Mitt under brinnande lågkonjunktur lyckades Alliansen skapa över 300 000 nya arbetstillfällen. Ändå förlorade vi valet och Kristdemokraterna backade återigen. Nu till en nivå som inte ger några marginaler till riksdagsspärren.

Är då svaret att vi ska bli ännu duktigare, marknadsföra alla bra saker vi gjort under åtta år i regeringsställning? Är svaret att peka på vår ekonomiska politik, hur vi samlat i ladorna, gnetat och hur vi tagit ansvar för landet?

Svaret är självklart ja. Vi ska vara stolta över det vi gjort men det kommer inte att räcka. Det måste också finnas värme, omtanke och kärlek.

Vår nästa partiledare ska ha erfarenhet av att ta ansvar, erfarenhet av att förhandla budgetar, att ta ansvar för ekonomi och människor. Allt detta är viktigt.

Men utöver detta måste partiledaren kunna beröra människorna med värme och vinna förtroende, kunna ta debatterna med energi och glöd. Men personlig karisma räcker inte heller. Partiledaren måste kunna samla partiet, ta fram relevanta budskap, djupt rotade i partiets ideologi och som ett lag vinna väljarnas förtroende i val.

Jag är väldigt glad att jag känner en person som uppfyller samtliga dessa kriterier. Som har båda fötterna stadigt på jorden och förmåga att stå pall när det blåser hård motvind. En person som har erfarenhet av att i tuffa förhandlingar ta ansvar för ekonomi och verksamhet som berör tusentals personer. En person som har förmåga att samla och entusiasmera medarbetare, medlemmar och som har bevisad förmåga att vinna väljarnas förtroende i val.

Ebba Busch Thor har bevisat att hon kan gå från ord till handling. Hon har som kommunalråd minskat köerna i äldreomsorgen, infört vårdval och förhandlat många budgetar. Hennes arbete gav Kristdemokraterna ett större stöd i valet 2014 än valet innan samtidigt som partiet på riksnivå backade.

Min övertygelse är att Ebba bäst kan företräda partiet så att vi definitivt kan lämna fyraprocentspärren bakom oss på väg till tolv procent!

Roland Utbult, Riksdagsledamot (KD)