Efter valet behövs försoning i kyrkorna

Det har varit val i Sverige och under min levnad har det aldrig känts så spänt, aldrig yttrats lika hårda ord om meningsmotståndare innan ett val. Oavsett hur det gick så går våra liv vidare och utan att ta tillbaka något av det vi ansett vara viktigt behöver vi möta varandra utan att våra val förtar livsglädjen.

Vi har ju inte varit i krig. Eller levt med apartheid. Ingen kan kallas landsförrädare eller krigsbrottsling. Det handlar inte om övergrepp.

Men visst gungade det till under mångas fötter de sista veckorna innan valet. Jag tänker på alla de människor som varje söndag firar gudstjänst. I luften fanns ord som: ”De som inte inser allvaret med invandringen medverkar till att Sverige avkristnas till förmån för Islam. Det kan aldrig vara Guds vilja!” eller ”De som röstar för Sverigedemokraterna menar att vi inte ska ta emot flyktingar, det hade aldrig Jesus accepterat!”

En del hade kanske kurage nog att säga öppet var de stod, men de flesta kände nog att det var skönast att undvika konfrontation.

Hur som helst dömde många av oss varandra för att vara fel ute. Oavsett om det uttalas eller inte så sätter sig sådant i oss själva, men också hos dem som känt av agget.

Vi kan ju inte låtsas som om inget hänt. Tankarna, känslorna, åsikterna finns där. Mötet är inte längre lika avspänt.

Nu går mina tankar till de som kallar sig ledare inom kristna samfund. Alla gudstjänstbesökare som går omkring med ångest för hur de själva ska ställa sig, hur de valt, hur de tänkte och agerade inför meningsmotståndare. Skulle ni kanske kunna kalla dem till möten för försoning? Utan att gå in på vad alla har gjort, hur var och en har tänkt eller agerat. Påminna om hur angeläget det är för varje plats att ha en församling som alltid vill gå före. Kanske är bön den bästa metoden? Att mötas i välvilja för alla de som besöker kyrkan, bor i dess närhet, har med församlingens medlemmar att göra.

Det är ingen hemlighet var jag står. Jag vill välkomna människor på flykt även om det kostar på.

Men jag tror inte på strid, jag tror på att gå före och handla för att vi möter varandra. Och för många enkla människor tror jag att det är livsviktigt att nu få möta positiv energi och tro på att vi fortfarande löser det här bäst tillsammans!

Magnus Helmner, artist och socialarbetare, Stockholm