Ekmans skapar en rad frågor

En liten reflektion utifrån intervjun med Ulf och Birgitta Ekman (Dagen 4/11).

Jag är villig att ge Ulf Ekman rätt i hans kritik av den protestantiska kyrkans gudstjänstform, men med starkt förbehåll att det inte gäller alla kyrkor eller församlingar. Självklart respekterar jag Ulf Ekmans rätt att hysa de åsikter han gör och den teologi han kommit att omfatta, men jag kan inte undgå att känna sorg över den självsäkerhet med vilken han fastslår att den Katolska kyrkan är ”Kyrkan med stort K, där fullheten av sanningen finns”. Är det inte ”tillsammans med alla de heliga” som vi ska kunna förstå fullheten av Kristi kärlek? Förhoppningsvis har jag missförstått Ulf Ekman, men annars känns det nedlåtande att vi utan den katolska synen på Maria ”inte kan förstå försoningen och inte heller frälsningen”.

Sedan ter det sig för mig svårt att förstå behovet av så kallade skyddshelgon när vår skapare har lovat att "omsluta mig på alla sidor och hålla mig i sin hand" eller att "den frid som övergår allt förstånd ska bevara våra hjärtan och tankar Jesus Kristus". Att betrakta så kallade helgon som föredömen är en sak och säkert värdefullt, men att be dem om förbönshjälp är något helt annat och svårt att finna stöd för om man begränsar sig till Nya testamentet, men jag är förstås medveten om den Katolska kyrkans syn på traditionen som jämbördig auktoritet.

Med detta sagt önskar jag paret Ekman Guds fortsatt glädje och välsignelse i deras nya sammanhang.Roland Hellsten