Elias Brunzell: Vill muslimer lära sig om kristendom?

Det finns en välvilja från kyrkans håll att skapa förståelse och tolerans mot våra muslimska bröder och systrar som har kommit till Sverige, vilket vi har sett prov på den senaste tiden. Den 7 april fick en imam delta under minnesgudstjänsten i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm, en minnesgudstjänst för att hedra offren för terrorattacken i Stockholm ett år tidigare. Onsdagen den 18 april var en annan imam inbjuden till Engelbrektskyrkan i Stockholm för att tala om ramadan. Syftet var att lära känna varandra över religionsgränserna, vilket är ett fint initiativ.

Men hur ser det ut från det andra hållet? Hur många muslimer i Sverige är intresserade, eller tillåtna, att lära sig mer om kristendomen? Hur ofta kommer en präst på besök i någon av Sveriges moskéer och läser ur Bibeln eller pratar om kristna högtider? Hur pass toleranta och fördomsfria är muslimer i Sverige gentemot kristna eller svenskar i allmänhet?

Imam Mahmoud Khalfi, som fick läsa ur Koranen i Adolf Fredriks kyrka, läste ur sura (kapitel) 16 vers 90. En fin, fredlig vers från en av de fredligare Mekka-surorna, men långt ifrån en vers som kan representera hela Koranen för den som läst denna bok i sin helhet.

Hets, hot, fördömande och anklagelser mot icke-troende är något som är frekvent i Koranen. Judar och kristna benämns ofta i Koranen som “efterföljare av äldre tiders uppenbarelser” eller “People of the Scripture” (i den engelska översättningen). I sura 98 vers 6 kallas dessa tillsammans med månggudadyrkarna för “de uslaste av alla skapade varelser”. Kan det hända att Mahmoud Khalfi vid någon gång reciterat denna vers, eller någon av de andra nedvärderande verserna mot icke-muslimer när han predikat i Stockholms moské på Södermalm, där han för övrigt är direktör?

Jag skriver inte detta för att sprida misstänksamhet mot muslimer i Sverige. Jag skriver detta för att det finns en sida av islam som är problematisk och den måste vi alla få kunskap om; judar, kristna, ateister och även muslimer själva. Först då kan vi ha ett ärligt och öppet samtal med varandra, där det förhoppningsvis kan ske ett givande och tagande från båda håll.

Elias Brunzell, debattör