Elisabeth Claesson: Tungotalet riskerar att utrotas om ingen talar det

I dag har de flesta frikyrkoförsamlingar (jag är osäker på Trosrörelsen) en tendens av att ha tyst bön, och man hör inte hur tungotalet låter och praktiserar det inte i samband med gudstjänster. Det kan kännas skönt att ha tyst och ledd bön där vi gemensamt ber för olika områden och därmed tid för eftertanke. Men det är önskvärt att man i samband med varje gudstjänst även har en tid där alla som har fått gåvan och lärt sig tala i tungor gör det. Då får man höra hur det låter och vi ser till att det i stället för att som nu bara är en minoritet som talar det blir en majoritet.

Det finns ju helande och läkedom i detta och jag tror att det är avgörande för om vi ska få en väckelse eller inte att vi tar in det som en del av ett gudstjänstfirande. Det leder till att vi får en extra dimension i vårt gudstjänsten. Varför inte inleda hösten med det i alla Sveriges församlingar, även Svenska kyrkan?

Elisabeth Claesson, språkvetare och statsvetare

Läs också: Vad är tungotal? Pastorn förklarar