En tredje väg i dopfrågan

Att erkänna spädbarnsdopet är problematiskt för en baptistisk församling. Samtidigt är det orimligt att hålla fast vid troendedop som villkor för medlemskap. Men det finns en tredje väg som andas respekt och ödmjukhet, skriver Daniel Norburg.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Det är med intresse jag följer samtalet inom pingströrelsen gällande synen på medlemskap och dop.

Filadelfiakyrkan i Stockholm verkar nu inta en hållning som har gällt inom det gamla Missionsförbundet, där dopet inte alls ska tas hänsyn till. Peter Halldorf och Sten-Gunnar Hedin menar å sin sida att ett fullt erkännande av spädbarnsdopet är den enda vägen.

Jag menar att båda dessa positioner är problematiska för en baptistisk församling som är övertygad om att troendedopet är det bibliska dopet. Samtidigt som jag också tycker att det är orimligt att hålla fast vid troendedop som ett absolut krav för medlemskap. Då får du mängder med människor som låter döpa sig av fel anledning – att få bli medlem.

Men det finns en tredje väg.

När jag kom till Immanuelskyrkan i Malmö som pastor och föreståndare 1994 märkte jag snart att det fanns en problematik gällande dopet. Församlingen har en bakgrund som Luthersk Missionförening då den grundades 1866. När Svenska Missionsförbundet bildades 1878 gick församlingen med. I den tidens församlingsstadgar fanns dopet över huvud taget inte nämnt.

När Torpkonferensen och Helgelseförbundet startade 1887 valde församlingen att i stället relatera till denna nya och i stort sett baptistiska rörelse. Men stadgarna förblev i stort sett desamma.

När jag kom 1994 hade vi följaktligen en del äldre medlemmar som endast var döpta som spädbarn. Men flera av de föreståndare som genom åren ledde församlingen var övertygade baptister och kunde inte tänka sig att ta in medlemmar som inte var troendedöpta. Så vi hade en tydlig diskrepans mellan stadgar och praktik.

Som ung och ny pastor ville jag inte omedelbart röra i denna känsliga fråga. Men efter två år började vi arbeta med frågan i vår församlingsledning och antog 1997 ett grunddokument gällande dop och församlingsmedlemskap. Detta dokument fick sedan hjälpa oss i arbetet med våra nya stadgar som antogs 2005.

Vi formulerade oss på följande vis i dokumentet om dopet:

I dokumentet om dopet slog vi fast att det bibliska dopet är ett troendedop där personlig omvändelse och tro förutsätts, att det sker i Faderns, Sonens och den helige Andes namn och att det genomförs genom nedsänkning, när möjlighet finns.

”All förkunnelse och undervisning av församlingens pastorer, lärare och lekmän ska ske i enlighet med denna övertygelse. Både i den stora församlingen och i mindre grupper som till exempel våra hemgrupper”, heter det.

När det gäller församlingsmedlemskap lyder våra stadgar som antogs 2005:

”Medlemskap kan erbjudas den som tror på Jesus, är döpt och som bejakar församlingens uppdrag.”

Vårt grunddokument om dopet förtydligar:

”Om en person söker medlemskap i vår församling som endast är döpt som spädbarn vill vi i första hand ge undervisning och vägledning i samklang med vår övertygelse om troendedopet och uppmana till dop. Skulle det efter en tid av bön och reflektion ändå visa sig att personen ifråga inte har en övertygelse om att troendedopet är rätt väg för egen del, utan håller fast vid sitt spädbarnsdop som ett dop, och att personen vidhåller sin önskan att bli medlem i församlingen, så ska vi låta honom/henne bli det. Detta innebär inte att vi bekräftar spädbarnsdopet som ett dop, men det innebär att vi respekterar personens övertygelse i denna fråga samt är ödmjuka inför att detta är en tolkningsfråga där kyrkor och uppriktigt bibeltroende under 2000 år har landat i olika övertygelser.”

Jag håller med Peter Halldorf och Sten-Gunnar Hedin att det är orimligt att välkomna medlemmar in i församlingen utan att de är döpta i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Men det är också problematiskt att, som Halldorf och Hedin argumenterar, fullt ut bekräfta spädbarnsdopet. En övertygad baptistisk församling går då emot sin egen övertygelse att dopets fullhet endast fås genom att personlig omvändelse, tro, dop och lärjungaskap hålls samman.

Detta får konsekvensen att ett omdop på en nyvunnen baptistisk övertygelse blir en omöjlighet. Vill vi det? Jag vill det inte. Jag har fått se flera döpa sig som troende trots att man redan blivit döpt som spädbarn och med en förnyad glädje och tro som följd.

Nej, låt oss som är övertygade baptister välja den tredje vägen:

Håll fast vid den baptistiska församlingens övertygelse om troendedopet som det bibliska dopet, samtidigt som vi av respekt för individens personliga övertygelse och ödmjukhet i denna tolkningsfråga också kan välkomna dem som endast är döpta som spädbarn.

Daniel Norburg

pastor och föreståndare Immanuelskyrkan Malmö (EFK)

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Ledare
Premium
TORPKONFERENSEN
Premium
Foto: Johannes Ottestig
NYHEMSVECKAN
Nyheter
Foto: Josefin Lilja