Endast evangelium skapar rättfärdighet

Först vill jag säga att jag instämmer till hundra procent i huvudbudskapet i Peter Halldorfs artikel som på dagen.se hade rubriken "Den svenska migrationsdebatten närmar sig avgrunden" (Dagen 13 juli). Som kristna är vi satta att hjälpa främlingen, den fattige och den faderlöse. Vi ska visa barmhärtighet och verka i Jesu efterföljd.

Problemen inställer sig när det gäller jämförelsen mellan det ”teokratiska” Israel och våra dagars demokratiska och sekulära samhälle. För ledarskapet i Jerusalem på Jeremias tid fanns en klar uppfattning om var rättfärdigheten utgick ifrån. Rättfärdigheten utgick från Gud.

Hur var det på Jesu tid? Romarna härskade, en nationell Quisling vid namn Herodes fanns med i bilden, prästerna styrde det religiösa via stora rådet. Uppror mot romarna hade ägt rum. Det fanns en längtan efter återupprättandet av Israel. Vad gjorde Jesus i denna situation? Jo, han deklarerade tydligt och klart att han inte tänkte gå den politiska vägen. "Mitt rike är inte av denna världen." Under församlingens första tid blev det ständiga konflikter med den politiska och religiösa makten. Apostlarna konstaterade att man lydde Gud och inte människor.

Jeremias profetia dömde ut den måttlösa livsstilen, den egna välfärden, underlåtenheten att hjälpa och en självgod nationalism. Detta skulle kunna vara en beskrivning av de västliga demokratiernas situation. Var det någon som trodde att EU enbart är ett fredsprojekt? Det är lika mycket ett rikemansprojekt för bevarande av hög levnadsstandard och utestängande av fattiga från andra delar av världen.

I de västliga demokratierna har det varit mycket tal om hoten mot demokratin i form av terror och nazism. Jag skulle vilja säga att hotet mot demokratin kommer från ett helt annat håll. Hotet kommer från demokratins oförmåga att förhålla sig till det som är rättfärdigt eller orättfärdigt. En majoritet kan bestämma i princip vad som helst. I USA valde man Donald Trump.

Det är enbart Jesu evangelium som kan skapa den rättfärdighet som kommer från Gud. Politik handlar i princip om att få makt och inflytande. Om vi blickar bakåt i historien kan vi konstatera att när kyrkan har stått där med makt har det alltid fått katastrofala konsekvenser. Var det välbehagligt inför Gud med de kristna korstågen? Från vår egen horisont finns en historia med konventikelplakat och förföljelse av läsare.

En annan fråga är vilka det är som adresseras som avgrundsdebattörer. Är det regeringen, de politiska partierna inklusive Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, kristna ledare, medierna eller vanliga människor med synpunkter på en rättvis fördelning av välfärden?

Björne Davidsson