Debatt

Engagemanget för samhället då?

Jesus lyfte de svaga, skriver Mats Nyman.

När jag var tonåring, och "ung vuxen" som det så fint kallas, började en verksamhetskritik breda ut sig inom en grupp i församlingen jag var med i. Man menade att all verksamhet församlingen bedrev kvävde kyrkan, och dränerade på energi från det som var det viktigaste: söndagens gudstjänst.

Jag var med på det här, länge. Argumenterade att vi måste sluta göra verksamhet och börja fokusera på våra viktiga gudstjänster – och göra gudstjänsterna mer utåtriktade så att vi skulle kunna bjuda in våra vänner till dessa. Och göra dem lika tajta som en deltävling i Melodifestivalen.

I dag ifrågasätter jag snarare; Varför gudstjänst? Varje vecka går vi dit, sitter och lyssnar, blir kanske till och med berörda och några blir frälsta.

Men var finns samhällsengagemanget? Var finns verksamheterna som ger församlingen ett existensberättigande? Tittar man på Jesus, engagerade han sig i samhället. Han utmanade de satta normerna, lyfte de svaga, såg de utsatta, och kritiserade etablissemanget och de med makt.

Det finns frikyrkoförsamlingar som har ett samhällsengagemang, men de församlingar där detta är utmärkande lyfts ofta upp som undantagsfall, kanske som inspiration. Men få följer efter. I stället bättrar vi på vårt samvete genom att skänka pengar till missionärer någon annanstans. Men söndagen efter samlar vi in pengar för att få råd att skicka vår konfa-grupp till Milano. Eller för bättre projektorer. Eller för att ha råd med att hyra städhjälp när ingen vill städa kyrkan längre.

Utanför kyrkans portar finns det män­niskor som behöver hjälp på riktigt. Hur kan vi då försvara kyrkan, när vi lägger så mycket pengar och energi på sådant som de människorna aldrig kommer ta del av?

Mats Nyman

Fler artiklar för dig