Debatt

Ett tunt fladder i cybervinden

Susanne Delastacia från Evry Sverige svarar vänligt (31/1) på mina synpunkter (25/1) angående döden och ett digitalt ”evigt” liv på nätet.

Hon ser det som en intressant utveckling ”om framtidens teknik skulle kunna erbjuda nya former av hopp och lindring i ett sorgearbete.”

Det vore förstås konstigt annars, det är ju en satsning Evry gör. Men, nu har vi från kyrkans sida nog en helt annan syn på döden och sorgearbetet. Kyrkans tro är att döden inte är något problem. Vi dör, ja. Vi sörjer, ja, visst. Men vi bärs också av tron att döden faktiskt är besegrad av den Livets Herre som bär oss in i den tidlösa evighet som är hans rike.

När våra kära går bort går de hem. Vi behöver inte hålla kvar dem mer eller mindre krampaktigt med digitala hjälpmedel. Vi sörjer, men inte som den som inte har detta hopp. Vi tror också på "de dödas uppståndelse" som det heter i en trosbekännelse i kyrkan. Det vill säga – det som lagts i graven och förmultnat är bara fröet till den eviga kropp som en dag, vid tidens slut, ska få och leva för alltid. I tron på allt detta tycks mig fortfarande Evrys (och begravningsbyråns Fenix) försök att skänka "lindring i ett sorgearbete" som ett rätt tunt fladder i cybervinden.

Jag tror som Susanna Delastacia att "den digitala världen är ett vackert spektrum av innovationer som förbättrar livet för barn, vuxna, unga och gamla". Men nät det gäller döden finns det, som sagt, en helt annan verklighet. Och den håller, också om sladden dras ut.

Tomas Söderhjelm

Fler artiklar för dig