Debatt

Evolutionen är ett faktum

Som fysiska varelser är vi djupt förbundna med samtliga fenomen i kosmos. Det är ett bibliskt och vetenskapligt faktum, skriver Samuel Johansson i en kommentar till Markus Holmboms artikel om ett alternativ till evolutionsläran.

Som Paulus skriver och Markus Holmbom framhåller i sin artikel "Alternativ till evolutionsläran" (9/7) kan Gud inte ljuga. Som troende kristna och som Guds avbilder är också vi förpliktade att hålla oss till sanningen och då kan vi inte förneka våra ögons vittnesbörd, som Holmbom också framhåller. Vi måste hålla oss till det vi vet.

Och vi vet numera att hela evolutionens historia från den äldsta encelliga organismen till den yngsta av alla arter – människan – står skriven i våra gener. Skriven med en gemensam uppsättning ”bokstäver” i form av molekyler vars namn förkortas c-g-t-a och som i långa och många kombinationer bildar ”orden” i de intrikata menin­garna i det kemiska kodspråket DNA. Vi delar dessa DNA-gener med allt levande på jorden. Exakt hur detta har gått till genom årmiljarderna vet vi ännu inte men att alla livets arter talar samma genetiska språk och tillhör samma livets träd vet vi tack vare vetenskapens framsteg.

Och faktum är att denna syn på livets singulära ursprung bekräftas av Guds ord enligt Hebreerbrevet: "I tro förstår vi att världen har formats genom ett ord från Gud" (Heb 11:1), vilket förstärks av Johannes evangelium: "I begynnelsen var Ordet ... allt blev till genom det...i Ordet var liv" .(Joh 1:1–4). Notera "Ordet" i singularis som syftar på såväl den ende Sonen som på den enda skapelseakten, Logos. Denna tolkning av Genesis gör också Paulus: "Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt… allt är skapat genom honom och till honom." (Kol 1:15–16). Ur en enda gudomlig befallning, ur en enda mäktig händelse. Ur Guds mun – universum. Big Bang var havande med liv från första ögonblicket. Världens mångfald springer ur en unik skapelseakt och gör därmed evolutionen – den rika förgreningen av livets träd i miljoner arter – till ett ofrånkomligt bibliskt faktum som förklaring till naturens vimmel av artrikedom.

Den unika, ursprungliga skapelsebefallningen "ljus bli till!" var alltså den allra första gudomliga utsagan – ljusets och livets urfrö – ur vilket alla fysiska energier, atomer och molekyler, springer fram. Dessa ljusfödda energiknippen har i förening med naturkonstanterna spelat den drivande huvudrollen i den process vi ­kall­ar evolutionen från och med de första enkla cellerna till det mest komplexa fenomen världen frambringat – den mänskliga hjärnan.

Vi är som fysiska varelser djupt förbundna med samtliga­ fenomen i kosmos – från det äldsta vätet i vattnet till våra närmaste samtida släktingar hos aporna – genom den successiva realiseringen av energiernas ändlösa möjligheter i solarna och på den blå planeten, vårt hem, av den gudagivna potential universum ägt sedan begynnelsen. Det är såväl ett bibliskt som ett vetenskapligt faktum. Inget alternativ till evolutionen gives.

Frågan är då vilka konsekvenser det får för vår bibeltolkning?

Skrevs Bibeln som ett naturvetenskapligt uppslagsverk? Nej, och inte heller som ett vetenskapligt historieverk, ty vetenskaperna var ännu inte uppfunna. Bibeln skrevs med ett annat syfte, ett annat fokus, och med ett mycket klart budskap som dess främste uttolkare, Jesus själv, sammanfattar så här: ”Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv.” (Joh 5:39-40). Skrifterna pekar profetiskt och entydigt åt ett och samma håll: Messias och hans mission på jorden. Och på vägen till Emmaus utvecklar han tanken: Då sa han: ”Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet? Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.” (Luk 24:26-27) Det är vad Bibeln handlar om.

Berättelsen om de första människorna och deras utdrivning ur lustgården är en sann skildring av oss alla, om hur vi i övergången mellan barndom och ungdom blir utdrivna ur oskuldens otvungna umgänge med Gud och blir moraliskt ansvariga för våra handlingar. Och misslyckas följa vår gudagivna rättskänslas stränga bud inskrivna i våra samveten. Paulus beskriver kort men klart denna existentiella kris och övergång i Romarbrevet: "Jag levde en gång, när lagen inte fanns för mig. Men när budordet kom fick synden liv, och jag dog." (Rom 7:9-10). Detta var Adam och Evas bittra erfarenhet precis som det är envars hårda öde, en andens död som föder behovet av andlig pånyttfödelse, vilket bara Gud kan åstadkomma genom att bli människa och i sin person utplåna fiendskapen, alienationen, separationen mellan Gud och människa.

Gud har i Bibeln uppenbarat sin vilja att i Jesu person försona oss med Gud och så frälsa oss, medan han i den naturliga uppenbarelsen ger oss via vetenskapen ständigt nya bevis på skaparmakten och dess härlighet. Bibeln och Kyrkans allt överskuggande ärende är att föra oss till insikt om att Jesus är Kristus så att vi med allt mer bestämda steg går honom till mötes, han som ensam kan ge oss evigt liv, liv i överflöd redan här på den härliga jorden.

Samuel Johansson,

katolik och skriftställare, Göteborg.

Fler artiklar för dig