Debatt

Fallna ledare utmanar församlingen

Visst finns det förlåtelse för synd. Men vissa synder gör oss olämpliga som ledare i Guds församling, skriver Lars Gunther.

1 av 2

Vad skiljer synd från synd? Det är en av de svåraste frågorna att hantera kring kristet ledarskap. Ingen synd är för liten för att inte ha som grundpotential att diskvalificera oss från Guds välbehag, men ingen synd är för stor för att inte kunna förlåtas i kraft av Jesu död på korset. Men somliga synder gör oss olämpliga som ledare i Guds församling och andra gör det inte. Det är en problematik där jag tycker mig se stor förvirring. Här behöver vi också i större grad som Guds församling tänka bibliskt och teologiskt och inte enbart låna verktyg från det omgivande samhället.

Kristet ledarskap är märkligt dubbelexponerat. Å ena sidan är det byggt på nåd, "genom Guds nåd är jag vad jag är", sa Paulus (1 Kor 15:10), men samtidigt sa han också att "nu krävs ju av en förvaltare att han skall visa sig pålitlig" (1 Kor 4:2). I pastoralbreven finns instruktioner om vem som kan bli ledare i församlingen. Fokus ligger på en god karaktär, men där finns också den personliga viljan. "Den som önskar bli..." (1 Tim 3:2). Inre kallelse, omgivningens förtroende och Guds nåd är tre storheter som behöver samverka och balansera varandra.

Eftersom det handlar om balans är det meningslöst att använda enskilda bibelverser som stöd för hur man ska agera i enskilda situationer. Det krävs omdöme. Jag har funnit vägledning i att skilja på fyra slags brister hos en ledare:

1. De falska ledarna. Detta är de farligaste, men just därför ska vi vara aktsamma med att kalla andra för falsk profet eller liknande. Enligt Bibeln är dessa så förhärdade i sin synd att de inte längre kan omvända sig från den. De bedrar också sig själva och saknar därför insikt om att de leder andra fel. Genom dem sker också verkliga under och tecken! Det skiljer dem från nästa kategori.

2. De fejkade ledarna. Detta är charlataner som låtsas bota sjuka och som predikar evangeliet främst för sin egen vinnings skull. De vet om att deras tjänst är lurendrejeri.

3. De felande ledarna. Det är den här kategorin du vill följa och lyssna till. Alla gör nämligen fel ibland. Ingen är fullkomlig.

4. De fallna ledarna. Detta är den som syndat så grovt eller som ett upprepat mönster så att skadan är för stor för att personen ska kunna fortsätta i sitt ledarskap. Skillnaden mellan att fela och att falla är alltså att fallet visar att personen är olämplig för sitt ledaruppdrag.

Det rör sig inte om fasta kategorier med vattentäta skott emellan. Just därför krävs det omdöme och inte bara checklistor att bocka av.

Ibland sägs att en ledare som brustit ska ta "timeout". Poängen med att lämna sitt ledaruppdrag är dock inte att tid ska förflyta i största allmänhet eller att det ska utgöra ett straff. Inom idrotten är timeout till för att tala taktik och att peppa spelarna att spela ännu hårdare. Men för den som fallit krävs mer än ett peptalk och en smärre justering av taktiken. Det krävs terapi – ett ord som betyder botande – det vill säga att man jobbar med sig själv, rehabträning, om vi ska använda liknelser från idrottsvärlden.

Vi är alla trasiga på något sätt. Ledare som inte döljer sina felsteg och brister utan använder dem för att hjälpa andra kan göra något riktigt bra. Men att dela sin svaghet ska inte vara ett sätt att själavårda sig själv, eller i värsta fall "boosta" sig själv på ett sätt som är motsatsen till vård av sina sår i själen. Som ledare behöver man uppmuntran och god återkoppling från dem vars liv man fått beröra med sina ord är något bra. Det är dock viktigt att sådan återkoppling inte blir ledarens livsluft. Om min tjänst för Gud är det som ger mest näring åt min inre människa, snarare än Gud själv, då kan ett fall rymma en välsignelse. Den som upplever en inre tomhet utan sin plattform kan använda den upptäckten för att bearbeta sitt liv. Den tomheten utgjorde sannolikt ett viktigt skäl till att du föll. Den som med själavård och andlig vägledning hittar en väg till att bli tillfredsställd i Gud så att det påverkar karaktären och andra ser det, den personen blir en bra ledare i Guds församling.

Lars Gunther, pastor i Equmeniakyrkan Hestra

Fler artiklar för dig