Fler nyanser minskar aborter

Först med ett nyanserat samtal om abort kan vi få ned antalet aborter i Sverige. Det är också så kyrkan med trovärdighet kan fortsätta värna det ofödda barnets rätt till liv, skriver Lovisa Bergdahl och Sofia Camnerin i sin slutreplik.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

I vår artikel i Dagen den 12 oktober ville vi bidra till ett annat samtal om abort än det principiella samtalet. Vi ville lyfta fram att diskussionen om abort behöver vidgas till att även inkludera frågor om ansvar, kropp och sexualitet – perspektiv som behöver finnas med, enligt oss, om vi ska komma djupare i samtalet. Som replik till detta ställer Stefan Gustavsson (den 22 oktober) två frågor till oss: ”Vilken princip låter vi komma till uttryck om vi av relationella och pastorala skäl accepterar abort?” och ”menar Bergdahl och Camnerin att det finns pastorala konsekvenser som kan övertrumfa ett barns människovärde?” Gustavsson bjuder alltså in oss till en fortsatt diskussion om principer trots att det är just detta, menar vi, som redan dominerar abortdebatten. Han tycks också förutsätta att vi ”accepterar” abort bara för att vi vill nyansera och vidga samtalet och han antyder att vi ser abort som ett etiskt dilemma (vilket vi inte gör).

Det är svårt att föra ett nyanserat samtal om abortfrågorna. För en del tolkas sådana försök som ett bejakande av abort. Men låt oss ändå försöka att börja samtala mer nyanserat om hela det spektrum av frågor som måste diskuteras innan vi kommer till abortgränsen. Detta nyanserade samtal är viktigt eftersom det endast är genom att föra in fler dimensioner än det svart-vita resonerandet kring huruvida vi principiellt är för eller emot abort, tror vi, som vi i realiteten kan få ner antalet aborter i Sverige. Och det är genom att föra ett mer nyanserat samtal om fler frågor av betydelse för abortfrågan som vi som kyrkor med trovärdighet kan fortsätta att värna det ofödda barnets rätt till liv.

Abortfrågan, för kristna, är mycket enkel på ett principiellt plan. Ingen är ju principiellt för abort. Det är dock frestande att tro att det är den principiella frågan om huruvida vi ”accepterar” abort eller inte som är den enda viktiga frågan. Och visst kan det kännas så i ett samhälle där man som kristen är i minoritet och ibland upplever att man möts av låg förståelse – kanske till och med förakt – för att man delar kyrkans hållning. I det läget kan det kännas som att ökad tydlighet om rätt och fel är det som behövs mest, att det enda viktiga är att ”säga som det är” och ”gå mot strömmen”. Den typen av hållning – och den är vanlig i abortdebatten – bygger på den förenklade utgångspunkten att det höga aborttalet i Sverige beror på okunnighet. Människor (läs: kvinnor) har inte förstått att abort är fel och därför måste vi som kristna ”tala klarspråk” och upplysa dem.

Vi anser att den här typen av resonemang är både förenklade och eskapistiska: De bygger på den förenklade idén att abort är ett kunskapsproblem, och de väjer för alla de andra praktiska och konkreta problem som måste lösas om aborterna i Sverige verkligen ska minska.

Vi tror att vi som enskilda kristna, och som församlingar, är mogna för ett större och mer komplext samtal. I detta samtal ”gäller det att hålla två saker i huvudet samtidigt” som det ofta heter. Det är alltså viktigt att kunna härbärgera flera olika perspektiv.

För det första behöver vi, till diskussionen om principer, lägga de relationella och pastorala dimensionerna och föra en diskussion om de sociala, strukturella, sexualetiska och situationella frågor vars frånvaro i samtalet gör att aborter anses vara lösningen. Ett sådant samtal syftar inte till att ersätta en princip med en annan och tar inte bort det faktum att abort innebär att ett liv avslutas.

Att härbärgera flera olika perspektiv samtidigt betyder, för det andra, att vi tror att vi i våra kyrkor är redo att föra ett samtal om både barnets liv och kvinnans liv. Gång på gång ser vi att abortdiskussionen kant­rar till att antingen handla om kvinnan eller om barnet. Det som behövs är ett samtal som rymmer ett både-och-tänkande där kvinnan och barnet sätts i relation till varandra och sätts in i ett större sammanhang.

Om vi verkligen vill göra något åt det faktum att vi i Sverige utför flest aborter i Norden behöver vi ett samtal som gör det möjligt att handla annorlunda. Vi behöver dessutom en praktisk beredskap hos var och en av oss som enskilda och som församlingar. Låt oss alltså inte fastna i ett ensidigt samtal om principer och abortgränser. Det finns mycket mer att göra.

Lovisa Bergdahl, forskare och pedagog, katolik

Sofia Camnerin, teolog och biträdande kyrkoledare Equmenia- kyrkan, biträdande rektor EHS

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Bombhot mot kyrka
Magnus Ranstorp anser inte att hot mot kyrka i Västerås behöver föranleda någon oro bland kristna i landet.
Foto: Jessica Gow/TT
Foto: Jessica Gow/TT