För Gud kommer kärlek före ”tydlighet”

De senaste månaderna har jag mött tre personer helt oberoende av varandra som berättar för mig hur de darrat av skräck och ångest som barn eller ungdom över tanken att vara på väg till helvetet. 10-åringar som inte kan sova på nätterna på grund av ångesten över att gå förlorad. Som jag ser det har den kyrka dessa människor växt upp i misslyckats fatalt. Var finns tacksamheten över Guds nåd, var finns "vilan på gröna ängar" och tilliten till den Gud som ser allt och alla?

När John Van Dinther skriver att helvetet kommer bokstavligt talat att vara fyllt med människor som beundrade Jesus (utan konsekvenser) så undrar jag om vi över huvud taget har läst samma bok. Tror vi på fullt allvar att Gud – som vill att alla människor ska bli frälsta – så totalt ska misslyckas med sin frälsande gärning genom Jesus Kristus och hans död på korset och uppståndelse att den stora skaran brinner för evigt? Är det den trångsynte Jesus som ser på äktenskapsbryterskan som lever under dödshot och säger – inte heller jag dömer dig? Är det den trångsynte Jesus som kallar tullindrivare till lärjungar? Är det den trångsynte Jesus som barmhärtigt nog upplyser den rike ynglingen om hans dyrkan av egendomarna – och visar vägen till ett större liv? Eller är det den mest vidsynte som vandrat på denna jord?

Du har rätt John – evangeliet lämnar oss inte oberörda, det vill skära igenom allt – men inte med skräck och fördömanden och "tydlighet i evangeliets namn", utan med en kärlek som älskade världen så att den gav sin ende son för att den som tror på honom inte ska gå under. Och den som kommer till honom ska han inte visa bort.

Vid sängkanten en kväll tillsammans med min då 10-åriga dotter kom följande påstående: ”Pappa – vet du vad jag tror, jag tror inte helvetet finns, eller förresten helvetet måste ju vara för djävulen och hans änglar. Om Gud har skapat alla människor så måste väl alla få komma till honom, annars är det som att han slänger bort en bit av sig själv”. Jag vet att vi kan diskutera teologin kring detta fram och tillbaka, men den tillit till Gud som omsluter hela livet, som berör varenda cell och allt som jag lever i, vill jag inte ta ifrån en 10-åring och ersätta med ångest över att vara på väg till helvetet. Inte bara för att det känns obehagligt eller jobbigt, utan därför att jag i evangelierna läser om Guds son som möter den lilla människan med kärlek och trygghet i en hård och trasig värld.

Vår värld behöver inte mer skräck och "tydlighet" kring dess egen utgång – vår värld behöver förstå att Gud älskar varje liten (och stor) människa så mycket att han gick i döden för oss. Jag tror precis som Niklas Piensoho att vi framför allt måste leva liv av välsignelse för en värld i nöd. Först då kan världen se Guds son, Jesus Kristus, och i det mötet få bli förvandlade från den synd och skit som håller på att skapa ett helvete här och nu för stora skaror. Förvandlade till ett liv i gemenskap med Gud och andra människor genom Jesus Kristus.

André Jakobsson, pastor i Sävaråkyrkan, Sävar