Förebedjare, bry er även efter att ni bett

Man har ju utelämnat det som är så djupt personligt och som man skäms så för.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Vi är många i våra församlingar som lider av psykisk ohälsa. Som är deprimerade och tycker att vi inte har någon uppgift, som saknar livslust och har suicid­tankar. Jag är en av dem. När jag ber till Gud verkar det som om han inte lyssnar. Då är det gott att få dela det med någon och få förbön. Därför har jag fler gånger gjort det i den församling jag tillhör. Jag blir alltid väl bemött. Förebedjarna är varma och empatiska och bryr sig. Men bara under förbönen – inte sedan. I alla fall inte som jag upplever det.

Så gott det skulle kännas om ni förebedjare följde upp förbönen med en liten fråga när vi träffas i kyrkan. Hur går det nu? Har det blivit bättre? När ni inte gör det känner man sig väldigt oviktig och sviken. Man har ju utelämnat det som är så djupt personligt och som man skäms så för. Det skulle betyda mer än ni tror. Då känner man att man inte är glömd. Då skulle mitt liv och även många andras liv bli lättare att leva.

Får man inte något bönesvar under förbönen kan detta att ni bryr er och frågar hur det går, vara det bönesvar som gör att man orkar en dag till.

En som kämpar för att orka leva vidare

Debattredaktionen känner till skribentens identitet, red anm.

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (100%)

1 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Premium
Foto: Ariel Schalit
Premium
Foto: JONAS EKSTRÖMER / TT