Förfalska inte historien!

Det räcker inte med att bekämpa antisemitism. Vi måste också motverka historieförfalskning, skriver Anders Bjerkhoel och ger exempel från Ungern och Sverige.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Världens mest ökända och omfattande folkmord var Nazitysklands systematiska och extremt storskaliga mord på sex miljoner judar under andra världskriget. Andra drabbades också direkt av denna rena ondska, medan tiotals miljoner civila människor avled av strider, svält och sjukdomar.

Judar var emellertid det enda folk som nazisterna och dess medhjälpare försökte utrota helt. Uttryck som ”Aldrig mer!” ekar ihåligt om inte förintelseförnekarna bemöts bestämt och direkt. Detta råder det full enighet om bland civiliserade människor. Vad som emellertid är mycket oroväckande och skrämmande utbrett är antisemiternas historieförvanskning och försöken att rentvå sig från ansvar.

Förföljelsen av judar i Ungern hade startat redan efter första världskriget och snaran runt halsen drogs åt allt hårdare. Detta trots att judar bott i landet sedan vår tideräknings början och var det kanske minst fientliga landet för judar att bo i kring förra sekelskiftet.

Ungerns regering beordrade sin militär under krigets sista år 1944 att tvinga in 500 000 judar i boskapsvagnar för transport till gasugnarna i koncentrationslägren i Tyskland och Polen. Ytterligare 100 000 judiska barn, kvinnor och män slaktades i landet av ivriga ungerska Pilkorsare, Ungerns egna nazister. Att det var så bekräftades av Adolf Eichmann, som var den tyska organisatören av det industriella mördandet av judarna, vid rättegången 1961 i Israels huvudstad Jerusalem. Det behövdes bara 150 SS-män för att fånga en halv miljon judar. Ungerska militären gjorde nämligen allt de kunde för att döda alla judar i Ungern innan kriget, som redan var förlorat för Axelmakterna, tog slut. Den judehatande, rasistiska ungerska regeringen var alltså minst lika delaktiga i folkmordsbrottet som den tyska.

I stället för att erkänna landets skuld försökte landets president och ledare av Fidesz Victor Orban att ändra historien genom att redan för fem år sedan upprätta ett förintelsemuseum med namnet ”Ödenas Hus”. Orban anlitade en kontroversiell historiker, Maria Schmidt, som projektledare för att tvätta bort fläckarna i Ungerns förflutna. Hon förnekar inte att Förintelsen har skett, men skulden läggs helt på Tyskland. Fokus skulle läggas på alla ungrares lidande under kriget och under den efterföljande kommunistiska perioden. Ett annat drag var att betona allas vårt ansvar, även offrens ansvar. När man reflekterar över museets namn ”Ödenas Hus”, får man ett intryck av att ”ödet” mördade dessa oskyldiga människor, inte den ungerska regeringens militärer. Eller att det är det judiska folkets öde att bli förföljda.

Det ungerska judiska förbundet Mazsisz och förintelsecentrat Yad Vashem i Israel vägrade delta i arbetet med museets förfalskning och kritiken var massiv och utbredd. Projektet gick i stå, tills Orban 2018 hittade rabbin Slomo Köves, för att ge projektet ett alibi. Köves tillhör en liten, men växande religiös inriktning med ursprung i Ryssland som kallas Chabad. Han ställer inte gärna upp på intervjuer, men uttalar sig via sina egna medier att museet snart ska öppna utan Maria Schmidts inblandning. Konceptet ska nu ha ändrats till att omfatta tiden från 1867, för att sätta in Förintelsen i det historiska sammanhanget. Man har därför nu lyckats involvera ett par internationellt erkända kompetenser på området från USA, Storbritannien och Israel. Frågan är dock om inte finansiären av Ödenas Hus, Victor Orban, ändå kommer att ha ett finger i spelet om att förringa Ungerns ansvar i folkmordet.

Det verkar vara lika svårt för flera svenska partier att i klartext erkänna att man tagit förfärliga beslut som lett till övergrepp på folkgrupper även hos oss. Föregångare till dagens Centerpartiet, Liberalerna, Moderaterna och Socialdemokraterna beslutade i riksdagen att som första land i världen inrätta det Rasbiologiska Institutet. Det var verksamt åren 1922 till 1958 med bland annat skallmätningar för en rasindelning av den svenska befolkningen där man fastställde att samer var en lägre stående ras och judarna ”en ras av andra ordningen”. Man var till en början en inspiratör för nazisternas rasism.

Centerns partisekreterare Michael Arthursson skriver som svar på frågan om partiet genomlyst sin historiska delaktighet att man ”granskat om enbart (min kursivering) Centerpartiet var särskilt anstruket av bruna idéströmningar och kom fram till att detta påstående var en så kallad faktoid – ett obevisat försanthållande av en felaktighet, som återkommande upprepas trots att den vederlagts”. Att skylla på andra och använda kvasiintellektuella dimridåer förvärrar bara begångna övergrepp. Arthursson säger med andra ord att Centerpartiet inte var ensamt om nazistiska tendenser. Han besvarar inte alls frågan om sitt eget partis skuld.

Liberalernas partisekreterare Maria Arnholm har inte ens besvarat frågan.

Partisekreterare Maria Calding (S) svarar på frågan ställd till Lena Rådström Baastad genom att påpeka att det var ett socialdemokratiskt beslut att avskaffa institutet 1936 till tjänsten och 1958 till namnet.

För att undvika rasismens fasor måste inte bara dagens uttryck i form av antisemitism (hat mot judar) och antisionism (att förvägra Israels folk sitt land) ständigt bekämpas med argument. Vi måste också förhindra historieförfalskning och kräva tydliga erkännanden av övergrepp och, när så är möjligt, upprättelse för de drabbade.

Anders Bjerkhoel,

Ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel, Jönköpings-avdelningen

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (85%)
  • Nej (9%)
  • Vet inte (6%)

34 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
HBTQ-frågor i frikyrkan
Nyheter Så jobbar de olika frikyrkosamfunden med bemötandet av homosexuella i sina församlingar.
Foto: TT
Foto: TT
Livsstil Många studenter är på jakt efter både kunskap och ny församling när man börjar plugga in en ny stad.
Foto: ANDERS WIKLUND / TT
Foto: ANDERS WIKLUND / TT