Debatt

Förtal eller sanning om Benny Hinn?

I Dagen den 13/7 har Jan Johansson skrivit en insändare  med kritik mot i första hand Benny Hinn. Kritiken väcker en rad följdfrågor, varav endast några kan få plats.Först och främst saknas direkta källor och exakta citat. En referens till en trovärdig källa (Ljus i Öster) finns, men inget sägs om denna tidnings källor är trovärdiga. Och utan källkritik degenererar all kritik till att bli skvaller och förtal.Som exempel nämns en mycket dyr hotellräkning. En fråga dyker då upp: Benny Hinn har vid sina kampanjer med sig en stor mängd medarbetare från USA – det kan nog vara bortåt ett hundratal (min uppskattning) – men tänk om räkningen avsåg samtliga? Intrycket från artikeln är att Hinn personligen lever ett sanslöst lyxliv.Nästa exempel är att den som vågar kritisera hotas av förbannelser. Ytterst allvarligt!  Därför: När har det framförts? Av vem? Hur lyder de exakta formuleringarna? Har det skett med eller utan Bennys godkännande?Personligen minns jag Benny Hinn för cirka 30 år sedan, då han blivit inbjuden till Citykyrkan av Stanley Sjöberg.  Oavsett nuet så måste jag säga att hans ”smörjelse” redan då var stor. Vissa gånger hade jag med mig missbrukare som Benny kom ner från estraden och bad extra för, uttryckligen under Andens ledning och utan förhandsinformation. Då var han absolut äkta – men mycket kan ju ha hänt sedan dess.Angående påstådda under sägs dessa vara fejkade. Jag har under något halvår haft möjlighet att se Benny Hinn på tv så gott som dagligen. Och så som vissa av dem han bett för betett sig – häpnad, explosiv glädje, jubel och så vidare – kan det bara inte vara fejkat. En del är i varje fall sant.En mindre trevlig del i insändaren är kritiken mot ett annat ”ministry” för vad som väl närmast måste betecknas som genuin mammonsdyrkan. Är inte detta att dra växlar på effekten ”guilt by association”?  Benny Hinn är faktiskt endast skyldig att svara för sina egna eventuella försyndelser, inte att vara måltavla för kritik riktad mot andra.”En skrämmande värld öppnar sig” påstås det i insändaren med svepande formuleringar om karismatiker/trosförkunnare.  Javisst – men var finns den? Med trosförkunnelsen bröt jag öppet för cirka 20 är sedan, men som karismatiker räknar jag mig ännu. Och jag vägrar blankt att bli hopbuntad med ”gigantiska Knutbytragedier”, ”ekonomiska svindlerier” och ”sexuella utsvävningar” plus en del annat. Rätt och slätt oförskämt!   Inte så att jag inte tror att det förekommer – men var finns fakta?För övrigt har Jan Johansson rätt – ut i ljuset med alltihop!

Fler artiklar för dig