Fortsatt tydlighet önskas, EFK

Evangeliska frikyrkan är en i positiv mening unik fågel i Sveriges kyrkliga geografi. Där and­ra samfund kämpar med stadigt vikande medlemssiffror har vårt samfund sedan starten kontinuerligt ökat vårt medlemstal. En del av förklaringen kommer från församlings­sammanslagningar, men även detta oräknat har antalet medlemmar i våra församlingar ökat de senaste åren. Siffrorna över antalet döpta har också en långsiktigt stigande trend, där vi även ser att andelen döpta är större i traditionellt sekulariserade län.

Även om vi inte lider brist på utmaningar, är dessa ändå några av de tecken som visar att Evangeliska frikyrkan skulle kunna utgöra ett inspirerande exempel för hela den svenska kristen­heten. Någonstans tycks vår församlingsrörelse ha hittat ett antal nycklar som faktiskt fungerar för att nå ut med det glada budskapet om Jesus och öppna människors inre dörrar för honom.

Dock är det lätt att förlor­a det större perspektivet och drunkn­a i interna diskussioner. Tomas Lundström förkastar styrelsens förslag på ny missionsdirektor (Dagen 22/4), och föreslår i stället ett delat ledarskap. Hur styrelsen motiverar sitt förslag läggs fram på kongressen, det är inget jag behöver gå in på här. Jag kan där­emot understryka att de intervjuer som styrelsen hållit med Daniel Norburg har gett mig personligen ett intryck av honom som en både inspirerande och moget reflekterande person med ett stort förtroende i rörelsen. Jag är övertygad om att han är en väl lämpad framtida ledare för vårt gemensamma arbete.

När jag nu efter några år i samfundsstyrelsen avgår av familje­skäl vill jag i all ödmjukhet försöka lyfta fram några saker som jag tänkt på under min tid i styrelsen, och som jag hoppas kan vara till inspiration för vårt gemensamma arbete.

Vår sekulariserade samtidskultur blåser allt som oftast motvind i den kristna kyrkans ansikte. Här är vårt uppdrag att likväl vara frimodiga i vilka vi är. Rent konkret har jag försökt göra detta genom att i görligaste mån försöka undvika förkortningen EFK, och i stället använda hela samfundets namn.

Vår förkortning är enkel i skrift, men likafullt ack så okänd för Medelsvensson. Ja, till och med för många kristna i andra samfund. Vår församlingsrörelse är något mycket mer än en lätt bortglömd bokstavskombination. Vi har nåden att vara den Evangeliska frikyrkan i vårt land – en del i en världsvid rörelse som i frimodighet och kärlek förkunnar hela evangeliet till hela människan i hela världen.

Det finns andra kristna rörelser som på olika sätt försöker tunna ut budskapet eller hyvla ner trösklar som man tror kan stöta bort sekulariserade människor. Sådana samfund går dock konsekvent tillbaka över världen, medan tillväxten sker hos evangelikala grupper som delar vårt samfunds tro på Bibeln som Guds ord och på en levande karismatik.

Jag är övertygad om att det också är den identiteten som varit Evangeliska frikyrkans framgångsfaktor som församlingsrörelse, och som kommer att vara det som utmanar och samtidigt attraherar sökande människor även i framtiden.

Evangeliska frikyrkan har på grund av vår tydliga profil under senare år blivit en naturlig hemmahamn för ett antal församlingar som haft svårt att finna sig tillrätta i andra samfund. Vi behöver inte på någo­n punkt blygas för evangeliet, inte heller för att vissa inslag sticker i ögonen på den omgivande kulturen. Så har det alltid varit, och så kommer det nog också att förbli. Tvärtom tror jag att det är vår tydliga identitet och vårt budskap som attra­herat människor och grupper att ansluta sig till det som i dag är Evangeliska frikyrkan. Det är den identiteten som vi fortsatt kan och bör fortsätta kommunicera inåt och utåt.

Det uppdrag som Jesus gav oss att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar är större än internkristet polemiserande. Jag är övertygad om att Daniel Norburg kommer att vara väl rustad och lämpad att bli en samlande gestalt för en svensk del i en världsvid rörelse som kan se framtiden an just för att vi står fast i vår identitet som en evangelisk frikyrka.

Så kan vi tillsammans och med Guds hjälp vara det salt och det ljus som Sverige och världen behöver.

Per Ewert, skribent och avgående styrelseledamot i Evangeliska frikyrkan.