Frikyrkan räcker inte till för sina medlemmar

Gudstjänstdebatten i Dagen koncentrerar sig kring två poler: ska vi ha en liturgisk gudstjänst som firas av "de historiska kyrkorna" – dit Svenska kyrkan hör – eller en gudstjänst utan liturgi som firas av frikyrkan. Ibland kallar man den senare inte ens gudstjänst utan använder termen "möte".

Teologen Joel Halldorf försöker förena de två polerna genom att säga att i dag har allt fler dubbla kyrkliga identiteter. Man deltar både i friyrkans och Svenska kyrkans gudstjänster.

Debattörerna gör två grundläggande fel:

De menar att det finns en liturgisk och en icke-liturgisk gudstjänst.

De diskuterar inte varför frikyrkans gudstjänster anses så torftiga att de inte räcker till i livets avgörande skeenden.

Majoriteten av de svenska frikyrkomedlemmarna tillhör också Svenska kyrkan. Så har det varit sedan 1800-talet fastän Högsta domstolen 1889 slog fast att det gick att utträda ur Svenska kyrkan för att ansluta sig till en frikyrka. Därmed signalerar de frikyrkliga att frikyrkan inte räcker till som självständig kyrka.

Det betyder att den frikyrkliga gudstjänsten inte heller anses räcka till. De frikyrkliga firar vanliga söndagar gudstjänsten i sin egen kyrka.

Vid livets stora händelser – dop, vigsel, begravning – använder man Svenska kyrkan. Då vill frikyrkans majoritet ha en utarbetad liturgi och en pastor klädd i liturgiska kläder samt ett traditionstyngt kyrkorum.

Att frikyrkans majoritet tycker att frikyrkans liturgi är alltför knapphändig (jag undantar här Metodistkyrkan som väl får ses som en historisk kyrka) betyder inte att liturgi saknas i frikyrkan.

Den frikyrkliga gudstjänstens liturgi består precis som den svenskkyrkliga av böner, förkunnelse och psalmsång. En stor de av psalmerna är g­emensamma för Svenska kyrkan och frikyrkorna.

Både i svenskkyrklig och i frikyrklig liturgi ingår oföränderliga formuleringar. Ingen skulle drömma om att förändra bönen Vår fader om man en söndag inte skulle känna för Bibelns Vår fader. De bibeltexter som läses i alla gudstjänster skulle inte heller någon få för sig att revidera trots att de varit oförändrade nära 2 000 år.

Sankta Claras kyrka i Stockholm följer helt den svenskkyrkliga liturgin men har ändå utrymme i gudstjänsten för fria vittnesbörd. Omvänt finns det många frikyrkliga gudstjänster som helt saknar fria vittnesbörd. Inte heller där går någon absolut gräns mellan svensk- och frikyrklig liturgi.

Det är inget fel att delta i andr­a trossamfunds gudstjänster, men utbytet är insidigt. Över 100 år har de frikyrkliga sökt sig till Svenska kyrkan när största allvar krävts. Skiljelinjen går alltså inte mellan liturgisk och oliturgisk gudstjänst utan mellan en mer eller mindr­e utarbetad liturgi.

Erik Lindberg, Spånga, verksam i socialt företagande, tidigare ordförande i Trefaldighetskyrkan, Stockholm.