Debatt

Fritidshemmen har en dold potential

Under försommaren kom en för våra barn viktig statlig utredning (SOU2020:34) i stor tystnad.

Den är viktig för att den handlar om det demokratiska ekosystemet, de små gemenskaperna, och deras stöd till återväxt och relation till framtida generationer. Mest synd är att utredningen nästan bara uppmärksammats för sitt ytliga förslag om tak för fritidsgrupperna.

Jag hoppas nu att folkrörelser, som frikyrkligheten och scoutrörelsen, engagerar sig i att diskutera och formellt kommentera, framför allt kapitel 10 om möjligheter till att stimulera ungas aktiva förenings-, kultur- och friluftsliv. I utredningen nämns både goda exempel och hinder, som lärares oro kring ideologi, religion och juridik, i mötet med civilsamhället. Här kan exempelvis Equmenia scout komma med input utifrån sitt arbete i Lövgärdet i Göteborg. Det finns ett särskilt fokus på utsatta, segregerade områden i utredningen och fritids föreslås där bli öppet även för barn till arbetslösa och sjukskrivna. I dessa områden delar fritidshem och det traditionella svenska föreningslivet svårigheten att mobilisera och därmed integrera nya svenskar. Ett konkret förslag jag saknar är att det införs undervisningen om, helst med, föreningslivet i själva utbildningen av fritidslärare.

I utredningen föreslås lovvärt att en handlingsplan ska tas fram i nationell dialog med civilsamhället om hur den lokala samverkan mellan fritidshem, därmed skolan, och föreningslivet, inkluderande församlingarna, kan utvecklas. Här borde församlingar och föreningsliv redan under remissen fördjupa vilka värden och kunskaper som ligger i förlängningen av en sådan handlingsplan och börja det interna samtalen. Fritidshem och dess fritidslärare har en dold potential som broar och bryggor mellan skola och civil samhället i barns sociala, andliga och politiska utveckling.

Nicklas Sundberg, fritidsledare i fritidshem

Fler artiklar för dig