Gerard Willemsen: Internationell mission behövs!

I dag får jag oftare än tidigare frågor om internationell mission verkligen behövs. Är den inte förlegad? Många har svårt med begreppet mission och förknippar det med kolonialism. Naturligtvis fanns missionen under sent 1800- och tidigt 1900-tal i en värld där ett kolonialistiskt tänkande var gängse.

Kyrkorna och missionärerna var barn av sin tid, det kan märkas när man läser dåtidens missionslitteratur. Samtidigt var de ofta påfallande moderna och drev en utveckling där människorna själva kunde ta ledningen i sina egna länder och kyrkor. Och en del av missionärerna kritiserade västmakternas koloniala förtryck med all tydlighet. Vi behöver bara tänka på E V Sjöblom, dåvarande Baptistsamfundets första missionär i Fristaten Kongo, som var den belgiska kungens privatkoloni. Kungen ville maximera sin vinst ur kolonin och priset som befolkningen betalade var högt.

Adam Hochschild jämför regimens tillvägagångssätt med det som hände i nazisternas Tyskland. Sjöblom kritiserade de grova övertrampen hårt och hans röst var viktig i den processen som ledde till att kung Leopold fick lämna ifrån sig sin lukrativa koloni så småningom. Det är ett bra exempel på hur mission också på den tiden förvandlade inte bara individuella människor utan även ett helt samhälle.

Mission är kyrkans väsen. Som Emil Brunner skrev: kyrkan finns till genom mission såsom eld finns till genom att brinna. Så är kyrkan ett vittne om Guds Rike, om evangeliets budskap. I handling och ord. Mission är någonting som därför sker lokalt, där den konkreta församlingen lever och verkar, men måste även vara global. Därför att den lokala församlingen utgör en del av den världsvida kyrkan som är Kristi kropp.

I dag finns människor från hela världen, från många kulturer, hemma hos oss på ett sätt som aldrig förr. Det både berikar våra församlingar och ger stora möjligheter. Kyrkorna blir mer mångkulturella, precis som Guds rike är mångkulturellt. De många som har kommit utgör en välsignelse för kyrkan i vårt land.

Men, återigen, behövs internationell mission ännu? Varför åka till Afrika när så många afrikaner finns här hemma? Har vi inte ett stort uppdrag här hemma? Visst, det har vi. Men det innebär inte att vi är befriade från vårt världsvida uppdrag: "Ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns" (Apg1:8). Inte här eller där. Utan här och där. Även om vi har ett stort uppdrag här är vi kallade att tillsammans med de lokala kristna på andra platser fortsätta vara vittnen. Genom att hjälpa till att organisera sjukvård i Kongo, eller genom att stödja förföljda kristna i Centralasien, eller genom att hjälpa en systerkyrka att ordna bra skolor för utsatta barn i någon stad.

När vår egen kyrka hemma blir mer mångkulturell kan det hjälpa oss. Vi har fått nya resurser när det gäller kulturell kompetens, när det gäller språk och när det gäller olika typer av erfarenheter och kunskap. De som kommit kan ha ingångar som vi inte annars har. Nu om någon gång kan vi nå ut till både gamla och nya områden i hela världen, tillsammans med den som kommit därifrån, och med de kristna som finns där på plats. Vi finns fortfarande i en resursstark del av världen. Vi bör använda våra resurser för att bistå dem som inte har samma resurser men däremot möjligheter och kompetens. Vi har också vårt alldeles unika perspektiv utifrån våra kyrkors situation och vår teologiska tradition att bidra med – precis som andra kan bidra med perspektiv och traditioner som vi saknar men behöver. Även vi i Sverige behöver både samarbete, utbyte och missionärer från andra länder!

Det internationella missionsuppdraget är fortfarande högaktuellt i dag. Uppdraget ser annorlunda ut än för 50 eller 100 år sedan. Men det är inte mindre tvingande nu än vad det var då. Vi lever i en tid där kommunikationer är världsvida och mycket enklare – och svårare – än förr. Vi lever också i en tid då fler krafter försöka isolera, ser till det egna på bekostnad av andra. En tid då man vill stänga gränser och begränsa internationellt samarbete och utbyte. Handelshinder och inreseförbud. Men kyrkan är och har alltid varit internationell, eller kanske multinationell. Lokalt förankrad och internationellt närvarande och verkande. Det behövs i dag mer än någonsin. En motkraft mot självisk isolationism, för samarbete. För sådant är Guds Rike.

En mission som förvandlar världen. Både individuella människor och hela samhällen. Tänk att få lyfta blicken och vara del av den missionen!

Gerard Willemsen, internationell chef Equmeniakyrkan