Glöm inte människorna!

Efter att Ebba Busch Thor (KD) deltagit i Prideparaden i Stockholm pågår en debatt med stark kritik och ifrågasättande. Kritikerna menar att det är olämpligt att kristdemokraternas partiledare deltar. De mest kritiska rösterna menar att det leder till "massflykt från kristdemokraterna" – att många kommer att överge partiet, nu senast Annelie Enochson i en intervju i Dagen.

Det är rimligt att det finns olika ställningstagande om lämpligheten i att delta i Prideparaden, vilket jag har respekt för – även om vi har samma principprogram som vilar på den judiskt-kristna människosynen. Som kristdemokrater måste vi klara av att möta svåra frågor där vi tycker olika. En sådan fråga är just medverkan i Prideparaden.

Läs mer: Mångfald viktigt element i KD

Men det som smärtar mig mycket är att kritikerna väldigt sällan talar om de människor det handlar om och deras mycket utsatta livssituation utan mera förfäras över olika företeelser och uttryckssätt under Prideparaden som man givetvis kan ha åsikter om. Men varför glömmer man så lätt de människor där människovärdet har kränkts, människor som ständigt utsätts för kränkningar, hot och våld? Det finns en risk att kritiken och diskussionen i Pridefrågan sker som om hbtq-personer inte finns på riktigt!

När Folkhälsoinstitutet i rapport efter rapport pekar på hbtq-personers utsatthet kan vi inte blunda! Rapporterna visar på sämre folkhälsa, man mår sämre psykiskt än övriga befolkningen på grund av kränkande bemötande, trakasserier, diskriminering, våld och hatbrott­. 65 procent av alla hbtq-kvinnor­ och 48 procent av männen har mött kränkande bemötande, 47 procent av hbtq-män har någon gång övervägt självmord, över hälften av hbtq-kvinnor mellan 45 och 64 år har nedsatt psykiskt välbefinnande. Transpersoner är särskilt utsatta. Ungdomsstyrelsens rapport ”Hon, Hen, Han” (2010) kommer fram till att unga hbtq-personer mår sämre än vad andra ungdomar gör.

Ibland undrar jag om en del prideparadskritiker överhuvudtaget träffat någon människa från hbtq-gruppen, lyssnat och mött deras egen livssituation. Känner kritikerna till den situation som rapporterna pekar på? Vilka politiska ageranden genom opinionsbildning, motioner med mera för att stärka hbtq-personers livssituation och mänskliga rättigheter har kritikerna åstadkommit?

För ett tag sedan hörde jag ett samtal på en restaurang utanför länet. Sällskapet vid bordet bredvid diskuterade Ebba Busch Thors deltagande i Stockholms Prideparad så högt att det inte gick att undgå att lyssna.

Det framkom att de sympatiserade med eller var medlemmar i Kristdemokraterna. Deras samtal gjorde mig illa till mods, fördomsfulla åsikter och kränkande raljans sammanfattar samtalet. Viljan att sätta sig in i utsatta människors livssituation lyste helt med sin frånvaro. Principer var överordnade människors livsval.

För alla som mött och känner människor med hbtq-bakgrund och som vill vara insatt i deras livssituation är det helt uppenbart att det handlar om människor som drabbas av "sitt livsval" och som ofta upplever otrygghet. Därför kan det knappast finnas någon bättre politisk ideologi än den som är byggd på kristdemokratisk värdegrund – varje människas unika och okränkbara värde, som stöd för sina rättigheter:

”Varje människa är en unik oersättlig individ och har samma absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder, social position, funktionsvariationer, sexuell identitet, etnisk eller religiös tillhörighet.”

Det är självklart att Kristdemokraterna ska vara väl insatta i hbtq-personers livssituation och stå främst i ledet för att stödja deras mänskliga rättigheter. Det är också rimligt att om kritiken av Prideveckan ska upplevas som trovärdig borde det samtidigt finnas en stark förståelse och tydligt stöd för människors livssituation inom hbtq-gruppen.

Tyvärr har det i stort sett saknats från de mest högröstade kritikerna. Kristdemokratiskt ledarskap på både nationell och lokal nivå behöver i mycket högre grad tydliggöra detta för att visa en politisk väg framåt i en svår fråga.

Det handlar om människors liv – inte bara principer. Liv och partipolitik måste höra samman. Se människan först!

Lennart Bondeson,

kommunalråd (KD) Örebro