Gör inte tvång av kärleksbudet

Kristna ska akta sig för att politisera Jesu budskap. Det menar Simon Westberg i ett svar på Micael Grenholms kritik av Kristdemokraterna.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

I en debattartikel i Dagen så blandar och ger teologstuderande Micael Grenholm på ett kåserande sätt kring Kristdemokraterna. Hans övergripande poäng är att dagens kristdemokratiska politik inte stämmer överens med hans läsning av fornkyrkans urkunder.

Efter att ha konstaterat att Jesus själv aldrig skulle engagera sig partipolitiskt vänder Micael i ett snabbt kast och börjar kritisera Kristdemokraterna för att inte strida för egendomsgemenskap, radikal pacifism och sänkta löner. Ställningstaganden Micael påstår sig stödja på en närläsning av kyrkofäderna.

Jag tänker inte här diskutera olika kyrkofäder och hur de kan tolkas utan önskar i stället göra läsarna uppmärksamma på en märklighet som sker när Micael ska flytta kyrkofäderna ifrån antiken till nutiden. Ifrån att ha varit filosofer (i ordets rätta bemärkelse) så blir kyrkofäderna för Micael politiker. Ifrån att kyrkofäderna stått för en radikal lära om hur vi ska välja att leva våra liv så blir kyrkofäderna förkunnare för hur staten ska förmå oss att leva våra liv.

Men fornkyrkans budskap var aldrig att de kristna ska ta ifrån den rike dennes skjortor och fördela dessa till de fattiga. Det kristna budskapet ställer i stället krav på den enskilde – ge bort din andra skjorta till den som ingen har. Det är den kristna kärlekshandlingen som är central för tron, inte den materiella fördelningen av tillgångar.

Den idé Micael för fram om att statens våldsmonopol (för det är där vi till sist hamnar) bör användas för att omforma världen efter ett givet ideal är inget som han fått ifrån fornkyrkan. Den idé inträder istället med full kraft i västerlandets historia först i och med franska revolutionen. Revolutionärerna förkastade den kristna uppfattningen om arvsynd och behovet av en stat för att hålla människans ondska i schack till förmån för den franske filosofen Rousseaus idé om att människan är född god och korrumperad av samhällets strukturer. Vi ser samma tanke, medvetet eller omedvetet, hos Micael när han insinuerar att ojämlikhet, krig och miljöförstörelse beror mer på den politik som förs än människans fallna natur.

Faktum är att Micaels tilltro till att vi kan vinna det transcendenta ideal som Jesus predikar och sedan omsätta det i praktiken här på jorden har mer att göra med gnostisk spekulation än kristen ortodoxi. Katolska kyrkan formulerar det väl i sin katekes när de skriver att denna tanke är en villfarelse som avtecknar sig i världen varje gång som man hävdar att det messianska hoppet går i uppfyllelse i historien. Ty detta hopp kan inte bli verklighet förrän efter historiens slut genom den eskatologiska domen.

Traditionellt sett har kristenheten alltså vänt sig ifrån Micaels tänkande. Man har ansett att staten har små och begränsade uppdrag främst kring att upprätthålla grundläggande rättvisa och ordning, samt att frågor som rör livets mål och mening hör till kyrkans och inte statens sfär. För i ett samhälle där statens anspråk på människan tid, kraft och själ är små där finns det plats för en radikal, troende och frimodig kyrka. Men i ett samhälle där statens anspråk är stora blir kyrkan snabbt ett medel för staten att uppnå sina mål.

Micael avslutar sin artikel med ett tvärsäkert uttalande om att Jesus hade tyckt som honom, sådana uttalanden avstår jag ifrån. Jag väljer istället att enkelt konstatera att det inte finns någon konflikt mellan konservativ politik och möjligheten för kristna att söka ett liv byggt på radikal gemenskap, tro och mission.

Simon Westberg, fil. kand.

 

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
EU-valet