Gud förvandlar världen över tid

Gud har inte förvandlat vår kultur i ett enda slag, utan började med att sätta gränser för barbariet. Det skriver prästen Tony Larsdal som förklaring till svåra bibeltexter i Gamla testamentet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kent Johansson tar i Dagen den 13 januari upp frågan om Bibelns inspiration och hur vi får ihop detta med de svåra texterna i Gamla testamentet (GT) – texter som skär sig mot den människosyn som vi har som evangeliska kristna i dag på 2000-talet, och som vi fått från Jesus själv när han sade: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig” (Matt 25:40).

Jag tror att detta är en fråga som vi kristna bär på lite till mans, och därför vill jag gärna dela mina tankar om saken.

Bibeln är tydlig med att även GT är inspirerat av Gud (2 Tim 3:16). Budordet är ”heligt, rätt och gott” (Rom 7:12) och en inspiration till lovsång (Ps 19 och 119).

Samtidigt finns det i Nya testamentet (NT) tecken på att Gud tycks ha anpassat nivån på sitt budskap efter vad människor i varje tid kunde ta emot. Jesus sade att Gud en gång gav bud kring skilsmässa ”för att era hjärtan är så hårda” (Matt 19:8). Enligt Galaterbrevet blev Mose lag ”tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom… Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus” (Gal 3:19, 24, jfr 1 Kor 3:2 och Heb 5:11-14).

Moseböckernas bud gavs i en tid av hårda hjärtan. Vi ska inte underskatta hur djupt syndafallet gick i människan. När man läser antik historia märker man hur barbarisk människan i allmänhet var för 3-4000 år sedan. Det var inget konstigt att en stam anföll sina grannar, dödade männen och tog kvinnorna som slavar (jämför med Per Bauhns artikel om stamtänkande i SvD 15/1). Så gjorde meder (Jes 13:15-18), så gjorde arameer (2 Kung 5:2), så gjorde Muhammed i Medina (Koranen 33:26-27). I dag reagerar vi med avsky när IS/Daesh gör så mot yazider.

Varför reagerar vi i dag? Nyckeln ligger i vad Jesus sade om Guds rike: ”Det liknar en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl tills allt blir syrat” (Luk 13:21). Evangeliets människosyn har genomsyrat vår kristna västerländska kultur till den grad att vi har svårt att föreställa oss hur det en gång var.

Även om människovärdet i dag på sina håll relativiseras är kontrasten stor till forntidens barbari, och det gäller både troende och dem som inte har formulerat en personlig tro.

Men Gud har inte förvandlat vår kultur i ett enda slag, utan började med att sätta gränser för barbariet.

När israeliterna fick lära sig att älska sin nästa (3 Mos 19:11), gällde det först stamfränder: Dessa fick inte förslavas eller förtryckas (3 Mos 25:46), utan skulle få barmhärtighet och hjälp i nöd (5 Mos 15:11). Krigets grymheter begränsades med lagar och regler (till exempel 5 Mos 20-21).

Sedan förkunnade profeterna att Guds vilja, uttryckt i den yttre lagen, skulle internaliseras och förvandla gudsfolkets hjärtan (Hes 36:26-27, Jer 31:33). Och till sist kom Jesus. I både ord och handling breddade han begreppet ”min nästa” till att gälla alla människor, även en föraktad samarier (Luk 10:25-37, Joh 4).

Sedan skulle den helige Ande fortsätta genomsyra gudsfolket tills kärleken gjorde saker som slaveri och barbari omöjliga.

Så när vi i dag ser tillbaka på GT:s bud om slaveri, tänker jag att vi bör betrakta dessa ungefär som gymnasieeleven ser tillbaka på lågstadiets 1+2=3: Ett steg på vägen mot en högre uppenbarelse. GT:s bud var en uppenbarelse av Guds vilja i en viss tid, ”vår övervakare fram till Kristus” (Gal 3:24), fram till den fördjupade förståelse av Guds vilja som han gav genom Jesus (jämför till exempel Matt 5-7).

När vi möter svåra bud i Mose lag ska vi därför inte fråga: ”Är det exakt så jag ska göra i dag?”, utan: ”Hur är detta en förbättring från ett grundtillstånd av barbari?”.

Jämför hur konservativ islam har upphöjt 600-talsmänniskan Muhammeds exempel till ett absolut tak för hur högt mänsklig godhet kan nå. Muhammed förbättrade kvinnors villkor och gav dem åtminstone ett halvt människovärde – konservativa muslimer tar detta som en evigt gällande Guds vilja, medan muslimer som tagit in något av det kristna västerlandets värderingar försöker fortsätta vidare längs vägen mot en högre nivå.

Det är därför vi rekommenderar nykristna att börja läsa i NT. Där står det som är giltigt och mer direkt tillämpbart för oss kristna i alla tider. Sedan ska vi också, med Kristus och NT som grund (Luk 24:45-47), läsa GT för att få en djupare förståelse i ”hela Guds vilja och plan” (Apg 20:27, jämför med Rom 15:4, 1 Kor 10:11).

Det i GT som bekräftas av NT gäller även i dag. Detta tror jag är en framkomlig väg som hjälper oss att läsa och ta till oss även GT med frimodighet, så att vi inte i rädsla för svåra ställen går miste om de skatter som Gud har gett oss där.

Jag är medveten om att frågan är stor och komplex – så andra bibelläsare och teologer får gärna komplettera bilden, så att vi ”tillsammans med alla de heliga” får ”fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt bortom all kunskap” (Ef 3:18-19).

Tony Larsdal,

präst och bibelöversättare

Håller du med debattören?

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (0%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

0 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.

Kommentera artikeln

Du som kommenterar på Dagen.se måste ha ett Facebook-konto och följa våra regler.