Hans Eklind och Sofia Damm: Svenska språket är vägen in för nyanlända

Sverige har under flera år byggt upp en integrationsskuld. Nyanlända måste ges nycklar för att bli del av samhällsgemenskapen, skriver Hans Eklind och Sofia Damm.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Segregationen har skapat ett delat Sverige. I ena delen av landet snurrar hjulen på som aldrig förr, med en medelklass som kan välja och vraka i utbildning, jobb och konsumtion. I den andra finns det barn som inte har någon enda klasskamrat med svenska som modersmål eller som någonsin fått se sina föräldrar gå till jobbet. Som får inpräntat att det inte lönar sig att försöka.

Under decennier har Sverige fört en politik som förvärrat gapet mellan dem som är innanför och dem därute. Insatserna må ha varit välmenande, men de har cementerat utanförskapet. Det håller inte. Målet med samhällsgemenskap gäller alla. I Sverige ska vi leva med, inte bredvid, varandra. Vi måste vända utvecklingen.

Inför KD:s riksting har partistyrelsen därför lagt fram en integrationsproposition med 36 skarpa reformförslag som kan sammanfattas i fyra olika vägar:

- Stoppa den negativa utvecklingen i utanförskapsområdena.

- Höj humankapitalet och hjälp människor att bli anställningsbara.

- Öka drivkrafterna för den enskilda att bli en del i samhällsgemenskapen.

- Öka stödet till civilsamhället.

Integration handlar på en och samma gång om kulturskillnader, arbetsmarknad, bostadsbrist, religion, företagande, skola, åldersbedömningar, brottslighet, jämställdhet, förskola och en rad andra frågor. Det berör dessutom samtliga politiska nivåer. Staten är dock den nivå som reglerar migrationen och hur regioner och kommuner ska hantera den. Samtidigt är det de sistnämnda som blir sittande med räkningen för statens politik. Vi föreslår att en integrationsberedning skapas för att få ett samlat grepp som väger ihop alla dessa frågor mot varandra och inventerar hur den svenska integrationskapaciteten ser ut.

Vi vill avskaffa EBO (Lagen om eget boende). De utsatta områdena måste få möjlighet till bättre kontroll över inflyttningen. EBO-lagen bidrar i allt för hög utsträckning till att cementera segregationen. Andra förslag ska återupprätta lag och ordning i otrygga områden, med polisiära medel. Lokala vistelseförbud för kriminella är ett sådant.

Nyanlända måste ges nycklar för att ta sig in i det svenska samhället. En sådan nyckel är det svenska språket. Med språket får man kontakterna, kunskaperna och kvalificeringen till arbetsmarknaden. I Sverige har vi inte erkänt den betydelsen och vi vill bryta med det synsättet. Vi vill stärka incitamenten att bli en del av samhällsgemenskapen. Vi föreslår exempelvis en obligatorisk och mer relevant SFI där yrkesinriktning är norm och SFI med barn för dem som är föräldralediga. Vi vill införa krav på grundläggande kunskaper i språk- och samhällskunskap för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap. Vi vill införa aktivitetskrav för att få försörjningsstöd. Syftet är att bryta med passiviseringen och motivera till delaktighet.

Det politiska systemet kan fatta en rad beslut för att ge nyanlända nycklar för att ta sig in i det svenska samhället. Här spelar exempelvis språk och samhällsinformation en viktig roll. Detta kan och ska staten ta ansvar för, men det kan aldrig ersätta möjligheten att möta och lära känna majoritetsbefolkningen, varför ett aktivt civilsamhälle, tillsammans med ett arbete, måste finnas för att samhällsgemenskap ska vara möjligt.

Vi ser civilsamhället som den verkliga motorn i integrationsarbetet. Här, hos församlingen, fotbollsklubben och andra föreningar, finns en kraft som vi vill släppa fri. Därför lägger vi förslag om ett starkt integrationsstöd till civilsamhällets organisationer. Vi vill också anamma det brittiska konceptet för samhällsengagemang ”Social impact bonds” (sociala utfallskontrakt) där externa finansiärer investerar pengar i sociala projekt för att uppnå mål som motsvarar mänskliga och ekonomiska vinster för den offentliga parten.

Vi vet att det är i de frivilliga sammanslutningarna som de dygder och värderingar som behövs för ett fungerande samhälle förvärvas. Det är här det främmande blir bekant.

Det är känt att bostäder, jobb och ett starkt lokalt civilsamhälle ger de bästa förutsättningarna för integration. Sverige har under flera år byggt upp en betydande integrationsskuld. Vi har inte utformat mottagandet på ett sätt som gynnar integrationen. Integrationsekvationen blir svårare att lösa ju fler som söker asyl. Att få ned söktrycket till en genomsnittlig nordisk nivå är därför ett av Kristdemokraternas mål. För bostäder saknas, Sverige har i dag den femte högsta arbetslösheten i EU och på flera orter har inflyttning av nyanlända varit så stor att civilsamhället inte mäktat med. Detta har skapat en segregation, ett vi och de, där ambitioner och förhoppningar omvandlats till arbetslöshet och förtvivlan.

Skillnaden mellan invandring och integration är att i det förstnämnda kommer man in i landet, i det sistnämnda kommer man in i samhället. Dessvärre har debatten handlat för mycket om invandring och för lite om integration. Sverige behöver en kristdemokratisk integrationspolitik som är modig och bygger på goda värderingar och samhällsgemenskap.

När vi utarbetade våra förslag var ordet ”vi” vägledande. ”Vi” är ett ord som binder människor samman. ”Vi” gör främlingen till en granne. Kristdemokraternas samhällsgemenskap bygger på ett vi som gäller alla.

Hans Eklind, riksdagsledamot (KD), migrationspolitisk talesperson

Sofia Damm, riksdagsledamot (KD), integrationspolitisk talesperson

Se också Debatt | KD: Få ner söktrycket till Sverige | SKR: Det där låter inhumant

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (85%)
  • Nej (10%)
  • Vet inte (5%)

20 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Bodil Jönsson.
Foto: Daniel Wistrand
Foto: Daniel Wistrand