21 september 2020

En tidning på kristen grund



Debatt

Hans Eklind: Sverige är inte ett ingenmansland

Sverige är inte ett ingenmansland. Samhällsgemenskap är en förutsättning för att integration ska kunna fungera, skriver Hans Eklind (KD).

Detta är ett debattinlägg som uttrycker författarens egna åsikter.

Det besked som ska ges till dem som får en ny chans i Sverige är: Välkomna! Med respekt och uppmuntran till en stolthet över sitt ursprung. Men Sverige finns redan och har sin historia, sina erfarenheter, kultur och språk. Den som missar att betona vikten av ett starkt gemensamt fundament kommer oundvikligt att misslyckas med integrationen, oavsett hur vackra ord som teorierna än kläs in i.

I ett debattinlägg den 8 april skriver beteendevetaren Birgitta Hägg att svenskfödda har ett lika stort ansvar att integreras som de invandrade. Hon menar att vi skapar ett polariserat samhälle om vi bygger staket kring det vi vill skydda när landet tar emot människor som hotar med förändring. Hennes inlägg har sina poänger, inte minst påpekandet om civilsamhället och behovet av mötesplatser, men riskerar att leda till ett samhälle med allt djupare motsättningar.

I den kristdemokratiska tanken om en samhällsgemenskap reduceras inte det pluralistiska samhället till en ansamling människor som endast förenas av ett gemensamt pass. Allt fler förstår nu äntligen vikten av att ha gemensamma värderingar. Ett samhälle med en allt större mångfald måste ha ett starkt gemensamt fundament som håller ihop de många delarna. Till och med dagens regering har börjat prata om ”svenska värderingar”. Insikten om att vår demokrati inte bygger på ett vakuum, eller att demokrati inte är liktydigt med att politiska partier väljs vart fjärde år, blir alltmer uppenbar för alla.

Detta gemensamma fundament är ett samhälle byggd på kristen etik och västerländsk humanism. Vi kristdemokrater menar att de ska fortsätta prägla vårt land. De har format våra europeiska demokratiska och humanistiska principer, exempelvis religionsfrihet, jämlikhet, barmhärtighet och tolerans.

Ett land kan aldrig byggas i ett vakuum. Ett gemensamt etiskt modersmål är en förutsättning för ett samhälle som, likt det svenska, präglas av mångkultur.

Jag menar att Birgitta Hägg bidrar till att göra integrationen än mer förvirrad och svårare. Hennes liknelse om vägmärket "sammanvävning" förskräcker då hon menar att båda, svensken och invandraren, ska anpassa sig till de nya förhållandena. Men Sverige är inget oskrivet blad som kan fyllas med nytt innehåll. Vi kan inte förneka vår egen historia och våra kulturella förutsättningar. Det är först när vi bejakar detta som mångfalden förmår att berika Sverige. Det är först då som integrationen har fått förutsättningar att lyckas.

Den som anländer till Sverige år 2020 kan i likhet med den förre statsministern Fredrik Reinfeldt se en massa obebyggd mark om han eller hon flyger över Sverige. Men det är inget ingenmansland. Den svenska marken och skogarna ägs av någon, främst av staten. Staten kommer inte låta folk ta var sin markplätt i anspråk för att bygga sin framtid. Därför måste den som kommer till Sverige hitta ett annat sätt att komma in i samhället. Det har fungerat och fungerar väldigt dåligt. Här är jag och Hägg överens.

Det handlar dock inte främst om att svensken måste integreras, utan om att ge nyanlända nycklar för att ta sig in i det svenska samhället. En sådan nyckel är det svenska språket, att vi ställer krav på språk- och samhällskunskap för permanenta uppehållstillstånd. Vi vill införa aktivitetskrav för att få försörjningsstöd. Syftet är att bryta med passiviseringen och motivera till delaktighet. Vi vill se integration från dag ett.

De som flyr från krig och förtryck ska känna sig välkomna att skapa sig ett gott liv i friheten här i Sverige. De ska bli en del av vår samhällsgemenskap och bli svenskar. Man varken kan eller måste lämna sitt arv bakom sig. Men man tar seden dit man kommer. Vi måste därför, i bjärt kontrast med Birgitta Hägg, bli bättre på att markera vad som gäller här i Sverige och visa vilka grundläggande värden och värderingar som inte är valbara. Annars kommer vi se både en växande främlingsfientlighet och ett växande utanförskap.

Skillnaden mellan invandring och integration är att i det förstnämnda kommer man in i landet, i det sistnämnda kommer man in i samhället. Den kristdemokratiska integrationspolitiken bygger på goda värderingar och samhällsgemenskap. Vi använder oss medvetet av "vi" när vi utarbetat och utarbetar våra förslag. "Vi" är ett ord som binder människor samman. "Vi" gör främlingen till en granne. Samhällsgemenskap bygger därför på ett vi som gäller alla.

Hans Eklind, riksdagsledamot och migrations- politisk talesperson KD

Fler artiklar