Hans Ulfvebrand: Jag längtar efter mer allvarliga kyrkor

Jag undrar om vi är mer angelägna om att visa oss vara nyttiga och accepterade än att på allvar höja evangeliets röst, skriver Hans Ulfvebrand.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Kristen tro präglas från första stund av glädjen. Gläd er i hoppet! (Rom 12:12), Var alltid glada! (1 Thess 5:16), Gläd er alltid i Herren! Än en gång vill jag säga: gläd er! (Fil 4:4). Lidande, förföljelse, martyrium – inget kunde förta denna glädje. Det är en glädje långt bort från den ytliga banalitetens hurtighet. Det är en glädje som går på djupet och berör den kristnes hela existens – i liv och död. Den är på allvar.

Jag vill slå ett slag för just detta ord, allvar. Den är inte glädjens motsats utan dess karaktär: allvarlig glädje. Glädjens motsats är dysterhet och gnällighet.

När konflikter, motgångar och svårigheter får ta överhanden då härskar dysterheten och glädjen försvinner. Glädjen smittar – dysterheten fjärmar. Glädjen tillhör evangelium – dysterheten stänger ute evangelium.

Vad betyder det då att något är på allvar? Enklaste omskrivning är att det är på riktigt. Inte fake, inte på låtsas, inte spel för gallerier, inte genvägar, inte underhållning. Utan äkta och helgjutet. Det betyder inte präktigt eller perfekt. Inte heller en självsäkerhet som utger sig för att veta allt. Äkthet gäller lika mycket sårbarhet och sökande. Allvar kommer nära sanning i livshållningen: att vara sann mot sig själv och sträva efter att agera sanningsenligt i sitt liv.

Efter mer än 40 år som präst funderar jag självkritiskt hur det är med detta allvar i våra svenska kyrkor och kristenhet. Kyrkans existens grundar sig på att något står på spel, och att detta ska tas på största allvar. Det handlar om varje människas värde och värdighet. Tidigare kunde man tala om varje människas salighet. Då kunde man efterlysa ”mer allvar i salighetssaken”. Även om betoningarna och tolkningarna nu hamnar lite olika från förr kan båda samlas i ordet frälsning.

Det är Guds agerande och erbjudande att varje människa ska kunna finna sig själv på djupet och leva med den brustenhet hon så ofta plågas av. Allvaret speglas i sådana ord som upprättelse och försoning.

Den fråga jag ibland ställer mig är om detta allvar håller på att spädas ut till förmån för kyrkoinstitutionernas alla inre angelägenheter, och om dessa institutioner håller på att utvecklas till reservat för sin egen skull som inte tar världen på allvar. Det är sant att kraften kommer inifrån – gudstjänst, bön och gemenskap. Det är lika sant att uppgiften och kallelsen sträcker sig utåt genom att räcka evangelium i ord och handling till alla dem som hungrar och törstar.

Samtidigt, med stadigt sjunkande medlemssiffror undrar jag om vi är mer angelägna om att visa oss vara nyttiga och accepterade samhällsinstitutioner än att på allvar höja evangeliets ibland obekvämt sträva och samtidigt förlösande röst. Jag tänker ibland på Dietrich Bonhoeffers ord om den billiga nåden som han ser som ”kyrkans dödsfiende”. Billig nåd ”betyder nåd som gottköpsvara, bortslumpad förlåtelse, bortslumpad tröst, sakrament till nedsatta priser; nåd som kyrkans outtömliga förrådskammare, varifrån den öses ut, tanklöst och gränslöst, med lättfärdiga händer…” En sådan nåd tar varken Guds handlande eller en människas djupaste behov på allvar. Är vi på väg mot den situationen?

Jag längtar efter mer allvarliga kyrkor som i allt, varje dag, frågar efter vad Gud vill med oss och hur han vill använda oss på den plats vi står. Jag är övertygad om att det allvaret skulle skapa fördjupad glädje i våra hjärtan, smittande glädje ut mot världen och ett mer hängivet samhällsengagemang.

Hans Ulfvebrand, domprost Stockholm

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (93%)
  • Nej (3%)
  • Vet inte (4%)

324 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Foto: Jacob Zetterman
Foto: Jacob Zetterman
Kristna lobbyorganisationer
Sveriges kristna råd utövar påverkansarbete mot regeringen, som i det här fallet då Juluppropet lämnas över till justitieminister Morgan Johansson.
Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo