Debatt

Hantera homosexualitet mer vist

Om kyrkan ska föra en seriös diskussion om homosexualitet måste ämnet behandlas utifrån evangeliet och utan att blandas samman med frågor om kyrkans liberalisering eller om kristnas rätt att ha åsikter i Sverige. Det skriver teolog Greger Andersson.

Tidigt i somras efterlyste Daniel Grahn (Dagen 10/4) en seriös diskussion om kyrkans syn på homosexualitet. Han var frustrerad över att vissa kristna blir marginaliserade och baktalade i det offentliga samtalet och att det är svårt att svara upp mot detta. Grahn fick svar av Olof Edsinger (Dagen 18/6). Utifrån Grahns fråga och Edsingers svar vill jag försöka peka på två punkter som jag menar måste beaktas om kyrkan ska kunna föra det samtal Grahn vill ha.

Den första punkten är att homosexualitetsfrågan blivit en "laddad" symbolfråga då den ofta blandas samman med två andra frågor: frågan om kyrkans liberalisering och frågan om det finns ett ökat åsiktsförtryck i Sverige som drabbar konservativa kristna. Låt oss koncentrera oss på den senare frågan.

Föreställningen om en förtryckande politisk korrekthet där ”tolerans” gått från att beteckna att olika åsikter bryts i ett öppet samtal till att beteckna att man inte får ha åsikter över huvud taget återkommer i olika sammanhang. Jag är inte övertygad om att de som företräder denna uppfattning har rätt. Men det viktiga här är inte om det finns ett åsiktsförtryck eller inte utan om homosexualitetsfrågan är den lämpliga platsen för att föra en diskussion om kyrkans rätt att ha åsikter. Jag tror inte det av två skäl.

För det första riskerar homosexualitetsfrågan att få en orimlig laddning som försvårar för ett sakligt samtal.

För det andra är risken att konservativa kristna, om jag får göra en provocerande jämförelse, kan komma att uppfattas på ett liknande sätt som man uppfattar Sverigedemokraterna i det offentliga samtalet, det vill säga som en grupp som hävdar att de är åsiktsförtryckta (”tycker synd om sig själva”), eftersom de inte får förtrycka grupper som andra betraktar som svaga och utsatta.

Min poäng är att de delar av kyrkan där frågan om homosexualitet är aktuell skulle vinna på att särskilja denna fråga från frågorna om kristnas rätt att ha åsikter i Sverige och om kyrkans liberalisering. Man kan då öppna för ett konstruktivt samtal där olika frågor inte korslåser varandra.

Min andra punkt är viktigare och svårare. Edsingers svar till Grahn är i stort sett, om jag får förenkla, att Bibeln säger att homosexualitet är fel. Kanske har det funnits tider i vilka det svaret varit tillräckligt. Jag är inte säker på det. Jag är dock övertygad om att så inte är fallet i vår tid och har svårt att se hur kyrkan ska kunna få en röst i det offentliga samtalet genom att hänvisa till Bibeln.

Det kyrkan i stället behöver, och det är detta jag tror Grahn efterlyser, är ett kvalificerat svar på varför homosexualitet skulle vara fel. Vad jag menar är: Om Bibeln säger att homosexualitet är fel så kan detta antingen tas som ett påbud som människor ska lyda vare sig de förstår det eller inte eller också är uppgiften att förstå och förklara de premisser, den begreppsvärld, utifrån vilka ett sådant synsätt blir begripligt. Det senare anslaget är inte bara viktigt för kyrkans roll i det offentliga samtalet utan även för kyrkan själv. Risken är annars att kristna omedvetet motiverar det man uppfattar som Bibelns bud utifrån allmänna fördomar om homosexuella.

Utmaningen att förstå och förklara de premisser som gör en utsaga eller praktik begriplig är inte unik för den aktuella frågan utan är central i all teologisk och etisk reflektion, särskilt så om man lever i en kultur som inte tar kristna uppfattningar och resonemang för givna.

Problemet kan illustreras med exempel som är mindre belastade än homosexualitetsfrågan: Låt oss säga att vissa kyrkor företräder en från samhället i övrigt skild syn på sambo, skilsmässa och omgifte. I så fall kan en sådan kyrka, om man godtar mitt resonemang, inte nöja sig med att motivera sitt synsätt som ett slags regler.

I stället bör man försöka redogöra för de speciella kärleksbegrepp, kroppsbegrepp, trohetsbegrepp etcetera utifrån vilka de aktuella uppfattningarna blir begripliga. Knyter man detta resonemang till kyrkans centrala budskap, evangeliet, så är uppgiften rent av att förklara hur en viss syn på homosexualitet är ett uttryck för Guds goda vilja och evangeliets glada budskap.

Fler artiklar för dig