Hårdare straff är fel väg

Hårda och långa fängelsestraff avskräcker inte från brott. Men det finns metoder att omvända brottslingar från ett destruktivt liv, skriver Börje Erdtman och ger exempel från Colombia.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ropen hörs allt mer i korus: ”Långa hårda straff är lösningen på all kriminalitet.” Riksdagsmän och förståsigpåare ur alla klasser är helt eniga. På Facebook hittar man många kristna som förblindade stämmer in.

Medierna framställer problemen som gigantiska och vanligt folk tror att Sverige är sämst i klassen. Men statistiken ser snällare ut. I Sverige har vi ungefär ett mord per 100 000 invånare och år. I USA är det sju, i Ryssland 22 och i Brasilien 60. Under Colombias allra svåraste period var siffran 124 och i världens en gång farligaste stad, Medellín 326.

Vi är väl alla överens om att vilja minska brottsligheten. Så vad kan man göra? Dödsstraff är en lösning där man garanterar noll procents återfall men det är svårt att påvisa att brottsligheten minskar. Hårda och långa fängelsestraff tillfredsställer offer och offrets omgivning men det är tveksamt om det avskräcker förövaren från att begå nya brott.

I Colombia finns 121 000 fångar i överfyllda fängelser. Hit kom spanjorerna i början av 1500-talet. Erövringen blev ovanligt brutal och området har kommit att präglas av konflikter allt sedan dess. Krig på krig har avlöst varandra.

Krig har alltid dödat och lemlästat. Vad man inte talar så mycket om är de inre skadorna på både offer och förövare som kan ta generationer att läka. Vi ser dessa problem i stor utsträckning bland barn som bevittnat grovt våld i ung ålder. Alltför ofta hör vi berättelser om hur pappa dödats och mamma torterats. Hem som bränts ner och familjer som tvingats fly och anpassa sig till nya svåra förhållanden i ett flyktingområde.

Landet är också centrum för världens kokainhandel. Många förespråkar legalisering av droger. Kanske kan det vara en lösning på en stor del av brottsligheten eller kanske blir det sämre?

Om dödsstraff är för drastiskt. Om långa, hårda fängelsestraff inte fungerar och en legalisering av droger riskerar att förvärra situationen, vad finns då kvar att göra?

I Brasiliens fängelser har man utarbetat ett program som kallas APAC. Deras metoder går ut på att fången rehabiliteras under fängelsetiden för att inte återfalla i brottslighet senare i livet. De kallas vid namn, inte nummer. De har möjlighet till besök utifrån. Kan inte familj och vänner komma så ordnar ledningen detta. Bara denna åtgärd har visat sig halvera återfallen. Varje fånge analyseras. Hur var uppväxten? Vilken utbildning har man fått? Finns tendenser till någon form av autismspektrumstörning? Sedan försöker man hjälpa varje fånge utifrån dennes personliga situation. När fången kommer ut väntar vänner, bostad och arbete.

Metoden används på omkring hundra fängelser i Brasilien och även i Colombia där återfallen har minskat från 80–90 procent till mellan 10 och 30 procent inom ett år efter frisläppningen.

Fångens pilgrimsfärd är en kurs som bygger på Markusevangeliet och klaras på åtta veckor. Ledarna har ofta egen erfarenhet av långa strafftider. Allt går ut på att omvända fångarna från ett destruktivt liv till ett liv som fungerar ute i samhället.

Under 2018 rapporterades det in 19 965 omvändelser på de 106 fängelser som bearbetades av organisationen Confraternidad Carcelaria de Colombia (Fängelsemissionen i Colombia). Det mesta av stödet kommer från svenska Ankarstiftelsen. Alla klarar sig inte efter frigivningen men merparten gör det. Ingen kan väl motsäga att detta är synnerligen lönsamt.

Luis Alfredo Garavito är känd som den värste massmördaren i fredstid. Kanske har hans händer dödat mer än 400 småpojkar. Under vårt möte i februari 2018 frågade jag om hur allt detta hemska kunnat hända. ”När jag var tolv år blev jag utsatt för ett övergrepp och våldtagen. Något i mitt huvud gick snett”, berättade han. ”Nu har jag suttit 19 år i isoleringscell och ni är det fjärde besöket. Nu är allt skruvat tillrätta och jag ser livet totalt annorlunda.” Han fortsatte att berätta att han nu har fått frid och detta har resulterat i att han ber allt och alla om förlåtelse.

Vi möter ofta denna problematik med offer som blivit förövare. En tidigare fånge berättade: ”När jag var åtta år kom två främmande män i mitt hem och sköt ihjäl min lillebror. Vid begravningen kom männen på en motorcykel och lämnade en blomsterkvast med min brors öron inflätade bland blommorna. Alla förstod deras budskap, min bror hade hört för mycket, alla utom jag som rusade till den stora kyrkan och ända fram till Jesus på korset. Där knöt jag mina händer och svor mina värsta svordomar över Jesus som inte räddat min älskade lillebror. Då kom ett kallt mörker över mig och från den stunden bestämde hatet allt i mitt liv. Jag höll noga reda på var männen bodde och några år senare tog jag med mig kamrater och vapen. Jag njöt i fulla drag när vi torterade ihjäl männen. Därefter fortsatte livet i samma spår. Vi dödade mellan 400–500 personer mot betalning. Ett långt fängelsestraff blev det som bröt den djävulska förtrollningen. I fängelset mötte jag Jesus och mitt liv tog en annan väg. Nu är jag utbildad jurist och hjälper mina olycksbröder.”

Bara i år har ytterligare över 20 000 fångar kommit med på vägen. Vittnesbörden kan bli oändliga. Det märkliga är ögonblicksförvandlingen som i gamla tider förklarades med att en människa var besatt av demoner. Sverige har bara 4 000 interner i fängelser men de kostar 3 000 kronor per dag. Till vilken nytta?

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (100%)
  • Nej (0%)
  • Vet inte (0%)

53 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.